Våra mödrar, systrar och döttrar

Den 8 mars var det internationella kvinodagen. En dag som det egentligen borde vara varje dag. Dagen då vi ska komma ihåg våra mödrar som fött oss, våra kvinnor vi lever eller levt med eller har som vänner eller möter och våra döttrar vi är fäder till. Alla kvinnor som vi förhåller oss till på olika sätt. Kvinnor som inte är som män men som ändå är lika och har lika rättigheter som alla andra och ska ha samma plats. Kvinnor som inte ska utnyttjas, utsättas eller skymfas. Kvinnor och människor som du och jag. Kvinnor från Sverige eller något annat land. Kvinnor med olika språk och olika hudfärg. Kvinnor som är stora eller små, äldre eller yngre. Just mödrar, partner, vänner, obekanta och döttrar.

De är i våra tankar och är en del av oss män. Vi är en del av dem de är en del av oss.

När vi ser oss själva i ett större perspektive och ser sammanhangen har vi också större förståelse för bad som är vår egen uppgift och vårt mål.

I samtalsgrupperna vi har eller i de enskilda samtalen talar vi om oss själva även fast vi ibland försöker lägga skulden på någon annan. De är mänskligt men vi har förstått att först när vi fokuserar på oss själva kommer vi också att hitta lösningen.