Gemenskap de e bra skit

I onsdags kväll, som alla andra onsdagar, killsnack i gemenskapen på Manjouren. Vi var 7 killar i olika åldrar som snackade känslor och tankar och var ärliga om allt vi gör eller inte gör. Vi vågar göra saker vi inte annars vågar, framför allt att vara sköra. Det är också i dessa stunder som vi får möjlighet att uppleva små genombrott i våra egna liv. Var och en på sitt eget sätt.

Idag blev det en särskild gemenskap där alla kände sig väldigt engagerade och att vi kände stor tacksamhet till att det finns platser som denna och där det finns möjlighet till att både våga vara ärlig men också våga dela vår egen historia och bli mottagen utan dömande och med respekt. Vi är alla olika men ändå lika. 

Det visade sig att dagens tema blev bland annat tålamod, tålamodet att vänta in och tålamodet att inte alltid få det som vi själva vill. När vi känner rädslor av något slag, stort eller litet innebär detta också att vi försöker skapa kontroll över den situation vi befinner oss i. Det är rimligt, om det handlar om liv eller död men kanske inte lika viktigt eller alls nödvändigt i vardagsbekymmer. Rädsla är däremot rädsla och när det blir klart att det är den egna rädslan vi kan identifiera och acceptera kan vi också hitta alternativa sätt att hantera den. 

Det behöver inte bli som vi själva vill och det behöver inte vara att just nu ska allt bli rätt och rättvist. När vi själva blir klara över att vi är en del av problemet brukar mycket, kanske allt lösa sig. 

I botten, där rädslorna ligger och trycker får det oss att göra konstiga saker. Vi säger saker, vi gör saker, vi blir oklara i vad vi vill och vi svarar på våra egna rädslor genom att uttrycka ilska. Rädslorna får oss att uppleva att vi befinner oss i ett hörn och då finns det bara en väg därifrån och det är rakt fram mot den som vi upplever ger oss rädsla. 

Jag har i min tro att vara orädd varit så rädd. Det var bara att jag inte fattade att det var rädsla jag försökte undvika genom att agera. 

Hur skapar du möjlighet till dig själv att fylla ditt behöva av gemenskap?