Jag ljuger även när jag inte behöver

Jag har ljugit hur mycket som helst. Lögnen fick jag med i nappflaskan och jag lärde mig mycket av de jag såg upp till då. Lögnen var en vana och en livlina för att slippa obehaget av att stå för det jag gjort. Lögnen var ett alternativ.

Lögnen styrde mig till fler lögner och jag ljög så mycket så jag ljög när jag inte behövde ljuga. Bara att hålla ihop min historia blev oerhört stressande.

När jag slutade att ljuga lugnade det mesta ner sig. Idag är lögnen inget jag vill återkomma till, det gör till och med ont i magen och väcker känslor när jag hör andra ljuga och smärtas av det.

Igår på mansjouren, i vår onsdagsgruppen blev lögnen ett tema. Vi var alla rörande överens om att den vi mest ljög för var oss själva, var och en. Vad lögn är var svårt att komma överens om men vad vi var överens om var att när konsekvenserna blir för stora är det dax att göra förändringar. Då är det dax att fatta nya beslut.

Det är i lögnen vi tappar bort oss själva. Första steget att komma ur sina lögner är att sluta ljuga och göra upp med sin egen historia. Gottgöra och hitta ett liv utan lögner både för sig själv och andra.