7 april 2017 på eftermiddagen

I fredags den 7 april 2017 på eftermiddagen drabbades vi i Sverige av en människas gärning. En människa som på eget initiativ, uppmaning eller understödd av någon annan utförde ett gärningsdåd mot en massa människor i stadens centrum. Männskor blev skräckslagna, människor skadades och människor dog. En väldig massa människor påverkades praktisk och känslomässigt. Man talar om att vår nation drabbats. Men det är inte enbart en nation som drabbats utan det är enskilda individer som drabbas och som på ett eller annat sätt har relation till det som hänt. Människor som drabbats direkt eller indirekt. På samma sätt som när vi själva utsätter våra medmänniskor för olika typer av övergrepp, i ord eller handling.

Våldet finns och bygger på våra rädslor på ett eller annat sätt. En människa slår inte någon annan människa bara utan en människa slår av en eller annan anledning. En människa slår för att den är rädd. Rädd för det människan tänker eller rädd för det människan känner. Rädd för vad andra ska göra eller rädd för att inte överleva eller få vara med. I våra huvuden finns många olika skäl som alla är verkliga när de sker. De behöver inte vara rätt men skälen och syftena finns där av en anledning och får oss att agera.

Enda chansen att få oss att göra rätt saker är att själva vara i balans och ha ett eget sunt liv både i våra tankar och känslor och hur vi ser på vår omvärld. Ha en god tro på livet och släppa människor inpå oss men samtidigt ha ett realistiskt kritiskt tänkande. Allt är en svår balans men i egen reflektion och att ständigt lära oss mer om vad som sker i världen och vår egen utveckling minskar vi risken för vår egen obalans. För det är just där, just där när vi känner obalans som våldet växer.

På Mansjouren gör vi sådant som skapar möjlighet för var och en att hitta sin egen balans. Samtalet är en del av den vägen, genom att våga pröva våra egna tanker med någon annan.