Det är synd om mig

Ja det är synd om mig. Andra de har en massa vänner och jag har inga. Andra har så många olika saker att göra, jag har inget att göra. Andra planerar, fixar och har en massa olika människor att hälsa på, jag har inga. På frågan - Vad ska du göra på semester?... blir svaret en massa lögner som om, för jag ska inget göra. Människor är bruna när de kommer tillbaka från semstern jag är vit.

Så här kan vi hålla på både att tänka och ibland säga. Vi är så inne i hur synd vi egentligen tycker det är om oss själva just i situationer som dessa. Situationer där vi tror en massa om andra och deras situation samtidigt har vi ingen aning. Egentligen vet vi inte ett dugg mer än att vi tror. Om det hade varit så som vi tror att det är, är det samtidigt bra att andra har det bra eftersom motsatsen vore sorgligt, för dem. Jag blir inte mer lycklig av att andra har det dåligt.

På samma sätt är det olyckligt att jag inte har det bra men den frågan äger jag helt och hållet själv. Jag väljer vad jag vill göra när jag är ledig och jag väljer vem och vilka jag skulle vilja träffa. Jag väljer också att göra sådant som jag vill göra och hitta andra som kanske vill göra samma saker som jag.

Känslan är ibland att vi tycker synd om oss själva och det är ok att vi gör detta. Känner vi så ska vi också leva ut det. Det är ett val vi kan gör. Det är också ett val att sedan göra något åt den känslan av ensamhet. Jo ibland kan det kännas svårt men jag vet att det går att förändra och jag vet att jag som andra har liknande känslor på samma sätt som jag vet att det jag tror mig se inte alltid är det jag ser.

Livet är och allt som pågår är just livet även i stunder av besvärande känsla av ensamhet. Alla känner så här i stunder och det är ok. Det som på sikt kanske inte är ok är när vi fastnar i det men även det är egentligen också ok om det är det val vi gjort.

Gör vad du vill för det är ditt val. Känn vad du vill för det är ditt val. Tänk vad du vill för det är ditt val.

/ Johan