Jag vill veta mer om...

Ämnessida SJÄLVMORD – Om att orka ta sig igenom psykisk smärta och lidande.

Filmer och transkriberingar

Transkribering av klippet

Hej, Rickard Bracken heter jag och jag arbetar som generalsekreterare för organisationen Suicide Zero. Och kommer här under en stund prata lite grann om det arbete vi gör och betydelsen utav att berätta när man mår dåligt. Eller när man är orolig för någon att våga fråga. Det är faktiskt saker som kan bidra till att rädda liv.

Suicide Zero, vi är en ung organisation. Vi grundades för tio år sedan och har vuxit snabbt. Bakgrunden till det är såklart frågan om självmord som är ett stort samhällsproblem. Varje år så dör ungefär 1500 människor i självmord i Sverige. Det är en helt ofattbar siffra. Sju gånger fler än i trafiken. Det finns också många myter, det finns okunskap kring självmordsfrågan. Det finns också mycket skam och skuld. Och det kan också vara så att du som sitter och tittar här har erfarenhet utav den här frågan. Antingen att du själv mått så dåligt, att du har självmordstankar eller gjort självmordsförsök. Eller att du har någon i din omgivning som du oroar dig för.

Och om du är nyfiken och vill ha mer kunskap så skulle jag också vilja tipsa om att du är med på någon utav våra utbildningar som heter Våga fråga. Vi har återkommande, öppna, kostnadsfria föreläsningar. Så gå in på vår sida och titta på det. Och vill du göra något ännu snabbare så finns det också något som heter ”Våga fråga pocket” som finns tillgängligt bara några knapptryck bort. Och som tar en 20 minuter att gå igenom. Då kommer du få mer kunskap om vad du själv kan göra om du oroar dig för någon. Och så finns det massor med viktig och nyttig information på vår webb.

Och det jag också vill säga är att i akuta lägen när man mår så dåligt att man bara inte står ut då ska man ringa 112. Att få hjälp direkt är viktigt.

Innan jag går ut och berättar lite mer om vad man kan göra om man själv mår dåligt så skulle jag vilja säga några ord om det här med självmord. Och många människor ser på självmord som ett val. Som ett rationellt val. Någonting som på det sättet inte går att stoppa och som handlar om en persons egen vilja. Men så enkelt är det inte. Och det vi vet idag är att många självmord är starkt impulsdrivna. Och man kan prata om det som ett uttryck för psykisk smärta. Att man helt enkelt inte står ut. Men samtidigt, tillsammans med den här smärtan som gör att man bara vill slippa allt, så finns också livsviljan. Och det här står och väger. Och det är det som gör att det är så viktigt att det finns någon i närheten som man kan prata med som kan hjälpa en att ta sig igenom den allra tuffaste perioden. För när människor är suicidala och gör någonting, den perioden är ofta ganska kort. Det kan handla om 10 minuter eller upp till 20 minuter. Och det handlar många gånger om att försöka stå ut och ta sig igenom. Det som verkar helt omöjligt i situationen, det vi vet är att saker och ting förändras.

Så om du som lyssnar själv mår dåligt, det jag skulle vilja uppmana dig till att göra, det är att ta det här första steget och berätta för någon annan om vad du upplever. Och det där är ofta svårt. Och det är ofta förknippat med känslor av skam och skuld. Men om det finns någon i närheten som du känner förtroende för, att ta det där steget och berätta för den personen kan verkligen vara en viktig handling. Och många som vi har kontakt med, de berättar också om att det där är en lättnad. Att när man mår som sämst så befinner man sig i sin egen bubbla. Tankarna går bara runt och runt, man ältar saker fram och tillbaka. Att prata med någon, det är ett sätt att spräcka den här bubblan. Man kan få ett syn på nya perspektiv, man kan få syn lite på sig själv, kanske kommer man på saker som man själv har gjort när man tidigare mått dåligt hur man kunnat hantera situationen och ta sig igenom.

Det kan också vara så att man känner att jag vill inte besvära någon annan och tynga någon annan med hur dåligt jag mår. Jag tror att vi är många som på det sättet är väldigt hårda mot oss själva och man tycker att man inte är värd att bli lyssnad på. Men jag tycker man också ska tänka sig, om du gör ett experiment, om du tänker på någon vän som står dig nära. Hur skulle du vilja, om den personen mådde riktigt dåligt? Skulle du tycka att det var jobbigt att lyssna? Skulle du vilja att den personen berättade för dig? Det tror jag att du skulle vilja. Precis på samma sätt är det för andra runt omkring. Man vill många gånger finnas där, man vill många gånger hjälpa men man vet inte hur. Och det medmänskliga, det är viktigt.

Sen är min erfarenhet också att människor som har gått igenom tuffa saker, varit med i svåra situationer, många gånger har en större beredskap att möta andra som mår dåligt. Av den anledningen att man inte blir rädd. Man kan känna igen det och det gör att det kan vara lättare att också fråga andra om det är någon man oroar sig för. Och det där är en av de andra sakerna som vi som organisation verkligen tycker är viktig. Betydelsen utav att våga fråga. Alltså inte bara att berätta när man själv mår dåligt utan också fråga andra om man har människor omkring sig i sin omgivning som mår dåligt. Det här är någonting som är lätt att skjuta på. Att man på något sätt tänker jag tar det vid ett senare tillfälle och så går tiden. Men jag tycker att när man känner den där oron och vill veta, är osäker, då ska man verkligen passa på. Det finns egentligen inte dåliga tillfällen utan det viktigaste är att man gör något och att man visar att man bryr sig.

Och sen handlar det också om att försöka undvika många gånger att direkt försöka komma med lösningar. Det handlar många gånger om att verkligen visa att man finns där. Att man tycker att den andra personen är viktig, att man bryr sig. Och kanske också att hantera en del av de känslor som kan komma upp inom en när man lyssnar på en annan människa. Då finns det många gånger att man vill snabbt hitta en lösning eller man kanske vill förminska problemet eller man kanske blir jätterädd så man vet inte vart man ska ta vägen. Då behöver man hitta ett sätt att bara lägga märke till det som växer inom en men inte göra så mycket åt utan se till att man är där med personen.

Och det finns vissa grundläggande saker som man kan också tänka på som är ett slags samtalsteknik. Vi kallar den för BÖRS och det här är någonting som vi utbildar mer om i vår utbildning Våga fråga. Men det första är att lyssna och bekräfta. Visa att man finns där. Sen får man gärna också hitta ett sätt när man ställer frågor att ställa öppna frågor. Det vill säga inte frågor som det finns ett ja eller ett nej på direkt utan som får personen att berätta lite mer. Att berätta hur det var för personen i den situationen. För då på det sättet så kan man många gånger få igång samtalen. Och kan man när man har hört någonting också så kan man också reflektera och egentligen sammanfatta lite grann för att stämma av om man har förstått personen rätt och försöka visa att man har en vilja och att försöka förstå hur en annan person upplever det. Och det går ju inte att veta om man inte frågar. Så på det sättet att utforska lite grann och visa att man är beredd.

Ibland så kan det vara lättare att få till ett samtal att kanske man går ut och tar en promenad tillsammans eller att man försöker hitta någonting liksom ett tillfälle där man lite enklare kan få en kontakt. Man måste inte sitta mittemot varandra i ett tomt rum utan det kan ske på många olika sätt. Men just det där att fråga, visa att man bryr sig, det är verkligen någonting som är viktigt. Och det är någonting som är livräddande.

Jag inledde ju samtalet med att berätta om självmord som ett uttryck för psykisk smärta och att många självmord, forskningen säger ungefär 50 procent av alla självmord, är impulsdrivna. Och det här gör att tiden är en så viktig faktor. Och det är just därför människor som finns runt omkring är så viktiga eftersom de kan hjälpa den som mår som allra sämst att stå ut och ta sig igenom. Och gör man det, då vet vi också att det är en livräddande handling. För faktum är att de allra flesta människor, upp till 90 procent, som gör ett självmordsförsök, de kommer inte att göra det igen. Utan man kommer dö långt senare i livet av helt andra orsaker.

Så sammanfattningsvis, om du mår dåligt, berätta för någon vad du är med om. Är du orolig för någon, våga fråga. Är det ett akut läge där du mår så dåligt att du inte står ut, ring 112, sök hjälp. Tack.

Transkribering av dialogen

Volontär Ulv – 0:00

Tack för ett jätteintressant föredrag. En sak som jag fastnade vid var det du sa, att 90 procent av de som gör ett självmordsförsök inte gör några fler. Det får mig att tänka att det finns ett stort hopp av förändring bara man kommer ur den här akuta fasen av att vilja slippa den här smärtan.

Rickard Bracken – 0:24

Ja men det är precis så när man tittar på alla, att 90 procent av de som har gjort ett självmordsförsök, de kommer inte dö av självmord. Utan man dör av andra orsaker, som ålder. Och det är ju ett hoppfullt budskap och det pratar ju verkligen för betydelsen av prevention. Och det går liksom också i motsats riktning mot den här föreställningen som jag tror många har, som är en myt, att det går inte att hindra någon som har bestämt sig. Därför att det är oftast inte ett val. Det är ett uttryck för smärta. Och att man i stunden inte stod ut. Så den som finns nära kan verkligen hjälpa till. Och vi tycker ju som organisation, man ska se på den här frågan ungefär som hjärt- och lungräddning. Och att man ska ha en kunskap i befolkningen brett om hur man kan möta en människa i kris och hur man kan hjälpa den personen att ta sig igenom den svåraste stunden. Och eftersom den tiden då man är suicidal, för många, upp till 50 procent i alla fall, är kort, 10-20 minuter, så är det ju någonting viktigt. Det är därför också man har sett att när man bygger skydd, som till exempel på broar och suicidtäta platser och sådär, att det är livräddande. Att man faktiskt inte går någon annanstans, för att man hinner ladda ur. Man har sett det, att det är någonting som är jätteviktigt med stängsling av järnväg, hur vi bygger tunnelbanan, att vi försvårar för människor att komma ner på spåret och den typen av saker. Men det medmänskliga samtalet, kontakten och att det finns någon där som lyssnar och hjälper en igenom är avgörande. För att sida vid sida med den här smärtan och att det inte står ut, så finns också livsviljan där. Den är ju stark i människor och det är den man ska hjälpa. Och då är tiden en viktig faktor, att det finns någon som kommer fram och som är där och som hjälper en igenom.

Volontär Ulv – 2:12

Så den här psykiska hjärt- och lungräddningen, som kan rädda en från att ta livet av sig i stunden i den akuta fasen, det är att vara där, fråga.

Rickard Bracken – 2:24

Visa att man bryr sig. Spräcka den här bubblan jag pratade om, där tankarna bara går runt och runt, man bekräftar sin egen sanning. Man tänker att det jag upplever nu kommer vara för livet, det finns ingen lösning. Men den där dialogen med någon annan kan hjälpa en att få korn på något annat. Och man kan tänka det som bilden, att man är i en djup grop där solen inte når ner och man sitter där, det finns ingen väg. Och så är det någon där uppe som ropar: Hallå, vill du ha hjälp? Men det man behöver göra är att klättra ner för steget till den här personen och kanske dela det som den personen upplever. Och så kan man tillsammans försöka hitta en väg igenom.

Volontär Ulv – 3:04

Hur gör man det där? Delar den?

Rickard Bracken – 3:08

Genom att försöka förstå, att ställa frågor, att försöka förstå vad det är personen upplever. Och att ha självmordstankar är någonting som är ganska vanligt. Självmordstankar i sig är ju inte farliga, det kan man prata om. Och det kan vara väldigt befriande att få prata och dela om det, tankar om liv och död. Att livet känns hopplöst, att få erkänna det, att det faktiskt är på det sättet och att det är någon som bevittnar det. Men det som är den laddade, skarpa situationen, det är när man gör planer. Man kanske bestämmer en tidpunkt, man bestämmer hur det ska gå till. Då har vi ett akut läge och där räcker det inte bara med att lyssna och bekräfta. Där handlar det om att hjälpa och lotsa och se till att den här personen får hjälp nu. Så att det är liksom en skala som man behöver förhålla sig till.

Volontär Ulv – 3:55

Och när du säger hjälp då menar du att man behöver hjälp?

Rickard Bracken – 3:59

Ja, då är det att ringa 112 eller att man hjälper personen kanske komma in på den psykiatriska akuten. Att hjälpa till att se att här är en person i kris som faktiskt måste ha hjälp nu.

Volontär Ulv – 4:09

Och om man har gjort ett självmordsförsök, vad behöver man då? Eller är det väldigt individuellt vad man kan behöva för stöd efter?

Rickard Bracken – 4:17

Det vi har sett och det forskningen har pekat på och det man börjar göra allt mer nu, det är att man tar fram en säkerhetsplan. Att man tillsammans med en terapeut i det här fallet, från vården, pratar igenom situationen. Vad hände? För det som kan vara räddande i en sådan situation, det är att man lär sig att identifiera vad var det som triggade situationen? Vilka tecken var det som fanns? Och sen så börjar man diskutera strategier, vad man kan göra för att om det här uppkommer igen, hur kan jag liksom agera? Människor som finns i närheten som man kan ta sig till, platser som jag tycker är trygga, vårdkontakter som är viktiga. Så att man liksom har lagt upp en strategi för hur man ska försöka ladda ur situationen så långt som möjligt och få tiden att gå.

Volontär Ulv – 5:00

Så man ska få syn på när det här börjar komma upp igen, så att man inte ska gå hela vägen och göra det igen.

Rickard Bracken – 5:06

Och man tänker många gånger att den här resan är som en linje som går upp och att det blir sämre och sämre och sämre hela tiden. Men i själva verket så är det en väldigt hackig kurva, att man kan gå från ett ganska normalt tillstånd till ett tillstånd under en kortare tid där man är i ett desperat läge. Och då måste man komma ner igen.

Volontär Ulv – 5:22

Sen en annan fundering jag har, vi är ju Mansjouren, till oss ringer framför allt män. Om jag har förstått det rätt så är det runt 70 procent av alla självmord som begås av män. Vill du säga någonting mer om utsattheten hos män när det kommer till självmord?

Rickard Bracken – 5:42

För det första så här så, varför det är 70 procent? För det här är inte bara så i Sverige, det är så internationellt, hur den här typen av mönster ser ut i de allra flesta länderna. Och det konstiga är att jag har inte sett någon som har ett säkert svar på frågan varför det är precis på det här sättet. Utan det finns olika förklaringar som människor har olika åsikter om. Men det finns nog ingen som jag vet helt säkert kan säga och bevisa det med forskning och studier, att det är precis på det här sättet. Men vi har tittat på det här på många sätt. En av de sakerna som brukar komma upp som förklaring är att det sannolikt är kopplat till föreställningar om manlighet. Mansnormer i samhället. Alltså föreställningar om att för att vara en riktig man så ska man vara stark, man ska inte be om hjälp, man ska klara sig själv. Man ser det också när man pratar om män på gruppnivå, att vi män har ofta färre sociala kontakter, mindre nätverk, vi är mindre tränade att uttrycka vad vi upplever och känner. Och den förmågan att kunna ge uttryck för vad man känner, den vet vi är skyddande. Och många gånger när man blir äldre så är man mer beroende av sin partner för det här sociala. För att vi människor är ju sociala varelser i grunden. Och när partnern dör så har man kanske inte vårdat sitt nätverk och så vidare och man står ganska ensam kvar. Så man är i en mer sårbar situation. Jämfört med kvinnor som har sina kontakter kvar och som är på det sättet bättre faktiskt skyddade och förberedda. Och sen har man också sett att män verkar också drabbas av statusförlust, ekonomiska kriser, hårdare än vad kvinnor gör. Bli av med jobbet, tappa sin försörjning. Det verkar som att vi tar oss inte igenom det på samma sätt. Och sen skulle jag vilja säga att vården i sig är inte heller lika bra på att upptäcka män som behöver hjälp. Depression hos män upptäcks inte på samma sätt, det har ju andra uttrycksformer. Det kan vara kopplat till aggressivitet, utåtriktande beteende, alkoholkonsumtion och den typen av saker. Men underliggande under allt det där så kan det finnas en depression som kan vara väldigt viktig att få behandling för. För det vet vi liksom. Så det har man också sett att när man har utbildat husläkare och sådär i att upptäcka och ge depressionsbehandling och så. Så har man sett att det varit effektivt att förebygga självmord.

Volontär Ulv – 8:02

Så manlighetsnormen ger att det är svårt att be om hjälp, man har sämre socialt nätverk generellt som man, vården har svårare att upptäcka nedstämdhet, depression hos män plus att man tar det hårdare om man förlorar sin sociala position. Det är några av förklaringarna till det här.

Rickard Bracken – 8:22

Ja, det är några av förklaringarna och man ser också de här mönstren geografiskt. Män i storstäderna har lägre självmordstal än män i glesbygd och avfolkningsbygd. Där har vi inte heller riktigt någon förklaring men jag tror att det handlar om, en trolig teori, att det handlar om den omvandling vi har i samhället. Med samhällsservice som försvinner, jobb som försvinner från inlandet, utflyttning. Människor blir kvar. Brist på framtidstro och hopp. Man pratar många gånger om dödlighet i droger, i olyckor, i självmord. Internationellt sett så säger man hopelessness of despair. Hopplöshetens sjukdomar som har just med det här att göra med att det finns ingen framtid för mig. Ska man jobba med att förebygga självmord på samhällsnivå då handlar det om den typen av saker. Att ha en skola som fungerar som gör att alla ungar går ut med godkända betyg. Att kunna komma ut i arbete eller i praktik på något sätt. Att kunna bygga sitt liv på det sättet man vill och mår bra utav. Lever med en partner eller med vänner på det sättet. Det är det bästa skyddet.

Volontär Ulv – 9:28

Annars riskerar man att hamna i hopplöshet och då tar man till alkohol eller droger. Eller så kan det leda till självmord också.

Rickard Bracken – 9:36

Så kan det vara. Man kan också peka på ökade klyftor i samhället som en risk också. Grupper i samhället som har det väldigt bra och grupper i samhället som inte har det. Det som är det här välfärdssystemet och det skyddsstöd som finns för att försöka hjälpa alla människor att kunna leva på ett värdigt sätt är oerhört viktigt.

Volontär Ulv – 9:57

Men en särskilt utsatt grupp är äldre män som är ensamma och som kanske har gått i pension och på något sätt förlorat sin sociala status som de hade när de jobbade.

Rickard Bracken – 10:10

Det tror jag inte så många vet att självmordstalet faktiskt är högst just för män, plus 85.

Volontär Ulv – 10:16

Och vad kan man göra i en sådan situation? Det är att prata, försöka skapa nya sociala kontakter?

Rickard Bracken – 10:24

Ja, jobba också med begränsning av medel, att jobba genomtänkt med läkemedel, att man inte hamstrar saker och så vidare. Men det sociala är oerhört viktigt och det medmänskliga är viktigt. Och sen såklart i vissa lägen när man lever med en depression eller en annan psykisk sjukdom så är det viktigt att få bra stöd och bra behandling för det. Så man kan ta sig igenom det. Och den här känslan av att någonting är hopplöst för evigt, den vet man ju med sig många gånger, att det är ju inte det. Det upplevs så, men man behöver hjälp att ta sig igenom och komma ut på andra sidan.

Volontär Ulv – 10:58

Igen, den här förändringen är möjlig. Tack.

Rickard Bracken – 11:02

Tack.