2017 > 03

Kärleksrelationen till en annan och kärleksrelationen till våra barn känns självklar och enkel, när alla har samma syfte. Språket är enkelt. Både sändare och mottagare vet vad som gäller och vi förstår varandras uttryck.

När våra syften förändras blir språket svårare att förstå. Hat kan vara uttryck för kärlek och kärlek kan vara uttryck för hat. Vi hindras på olika sätt att säga vad vi känner. Lojalitet, beroend, icke besvarad kärlek, sorg, rädslor, svartsjuka, en mängd orsaker och syften kan gömma sig bakom de nya uttryck vi möter och använder oss av. Uttryck som kan vara väldigt svåra att tolka.

Våra barns mödrar eller pappor som helt plötsligt agerar annorlunda och irrationellt. Våra barn som helt vänder oss kappan. Dörrar som stängs och hat som växer. Starka känslor och uttryck som upplevs komma från ingenstans.

Vad var det som hände?

När samarbetspart blir motpart frigörs helt nya krafter. Krafter som tidigare aldrig sett. Krafter som skapar avstånd och motstånd istället för samarbete och kärlek. Kärlek till de barn vi en gång satt till världen.

För att lyckas att åter koppla ihop de trådar som för länge sedan tappat sin kontakt krävs mod, gottgörelse och tålamod. Förståelse och respekt för varandras syften. Först då kanske vi kan hitta en ny väg som aldrig tidigare använts. Först då är vi själva beredda att riva de murar som byggts.

Kom och pröva om du kan hitta en ny väg.

Ring! Kom på vårt öppna hus på måndagar eller varför inte delta direkt i våra samtalsgrupper där vi snacka känslor.
/ J

I onsdags kväll, som alla andra onsdagar, killsnack i gemenskapen på Manjouren. Vi var 7 killar i olika åldrar som snackade känslor och tankar och var ärliga om allt vi gör eller inte gör. Vi vågar göra saker vi inte annars vågar, framför allt att vara sköra. Det är också i dessa stunder som vi får möjlighet att uppleva små genombrott i våra egna liv. Var och en på sitt eget sätt.

Idag blev det en särskild gemenskap där alla kände sig väldigt engagerade och att vi kände stor tacksamhet till att det finns platser som denna och där det finns möjlighet till att både våga vara ärlig men också våga dela vår egen historia och bli mottagen utan dömande och med respekt. Vi är alla olika men ändå lika. 

Det visade sig att dagens tema blev bland annat tålamod, tålamodet att vänta in och tålamodet att inte alltid få det som vi själva vill. När vi känner rädslor av något slag, stort eller litet innebär detta också att vi försöker skapa kontroll över den situation vi befinner oss i. Det är rimligt, om det handlar om liv eller död men kanske inte lika viktigt eller alls nödvändigt i vardagsbekymmer. Rädsla är däremot rädsla och när det blir klart att det är den egna rädslan vi kan identifiera och acceptera kan vi också hitta alternativa sätt att hantera den. 

Det behöver inte bli som vi själva vill och det behöver inte vara att just nu ska allt bli rätt och rättvist. När vi själva blir klara över att vi är en del av problemet brukar mycket, kanske allt lösa sig. 

I botten, där rädslorna ligger och trycker får det oss att göra konstiga saker. Vi säger saker, vi gör saker, vi blir oklara i vad vi vill och vi svarar på våra egna rädslor genom att uttrycka ilska. Rädslorna får oss att uppleva att vi befinner oss i ett hörn och då finns det bara en väg därifrån och det är rakt fram mot den som vi upplever ger oss rädsla. 

Jag har i min tro att vara orädd varit så rädd. Det var bara att jag inte fattade att det var rädsla jag försökte undvika genom att agera. 

Hur skapar du möjlighet till dig själv att fylla ditt behöva av gemenskap? 

Ibland blir vi så irriterade på någon annan. Allt den andra gör eller säger får oss att påverkas på något sätt. Vi vill undvika personen och vi har en massa åsikter omkring vad den andra gör. Personen gör saker på fel sätt eller så tycker vi att personen rent allmänt har en attityd som vi inte gillar. Helt enkelt känns personen inte som en person vi gillar. Det kan vara en ny person på jobbet, x:et eller x:ets nya man, en arbetsledare eller någon person på en myndighet.

När vi upplever starkt på detta sätt handlar det mycket sällan om den andra personen utan det handlar mer om oss själva. Der är något hos den andra personen som väcks i oss själva som får oss att åter känna. Något väcks i oss som gör att vi väljer att lägga ner så mycket energi på denna person av tankar och känslor som irritation. Personen kanske gör oss osäker, vi kanske tappar vår egen självklara plats i gruppen, vi kanske starkt påverkas av de saker vi åter igen känner som har en historia långt tillbaka i våra liv. Vad det än är har det sällan med den andra personen direkt att göra. Personen kan vara otrevlig, dum eller vara på något annat sätt, sjäkvklart men det intressanta blir varför jag själv lägger ner så mycket energi på det.

I våra individuella samtal och i våra samtalsgrupper försöker vi alla att våga ta oss lite bakom våra förstahandsreaktion och titta på vad som ligger bakom våra känslor och tankar. Kom du med och pröva dina egen tankar och möt dina känslor i ett individuellt samtal eller i våra samtalsgrupper.

Vi har alla varit där någon gång. Vissa fler gånger andra färre. Alla har vi något att dela om vi vill och har lust.

Den 8 mars var det internationella kvinodagen. En dag som det egentligen borde vara varje dag. Dagen då vi ska komma ihåg våra mödrar som fött oss, våra kvinnor vi lever eller levt med eller har som vänner eller möter och våra döttrar vi är fäder till. Alla kvinnor som vi förhåller oss till på olika sätt. Kvinnor som inte är som män men som ändå är lika och har lika rättigheter som alla andra och ska ha samma plats. Kvinnor som inte ska utnyttjas, utsättas eller skymfas. Kvinnor och människor som du och jag. Kvinnor från Sverige eller något annat land. Kvinnor med olika språk och olika hudfärg. Kvinnor som är stora eller små, äldre eller yngre. Just mödrar, partner, vänner, obekanta och döttrar.

De är i våra tankar och är en del av oss män. Vi är en del av dem de är en del av oss.

När vi ser oss själva i ett större perspektive och ser sammanhangen har vi också större förståelse för bad som är vår egen uppgift och vårt mål.

I samtalsgrupperna vi har eller i de enskilda samtalen talar vi om oss själva även fast vi ibland försöker lägga skulden på någon annan. De är mänskligt men vi har förstått att först när vi fokuserar på oss själva kommer vi också att hitta lösningen.





Vi gör en mängd saker vi själva är vittne till. Saker som bär namnet symtom. Symtom på en eller flera orsaker. Orsakerna ligger i vår historia. Kommer vi inte åt att leta i vår historia kan det vara svårt att hitta svaren på våra symtom.

Skam, skuld och sorg kan leda oss olika vägar. Först när vi gör upp med vår skam, skuld och sorg kan vi förändra våra symtom eftersom vi då har möjligjet att få kunskap om vår orsaker och syften.

Våga skriv din egen livshistoria och våga berätta för nåhon annan.. Den får dig att minnas för att lära dig mer om dig själv. När vi kan acceptera vår egen historia utan att glömma kan vi börja leva.
Kom och berätta en del av din historia. Ring, kom på besök och träffa någon av oss eller kom och besök en av våra grupper.

I onsdags hade vi samtalsgrupp med män som vill snacka känslor. Det är män som valt att mötas i gemenskap för att berätta och reflektera om sig själv. En del har kommit lite längre med sina egna insikter för andra har resan precis börjat. Med andra ord sådana som du och jag.

Då handlade våra två timmar, som vi sitter tillsammans i våra lokaler, om ett visst tema, som det ofta spontant blir. Temat för dagen blev vilka partner är det vi får och varför blir det som det blir ibland? En del har realtioner de gillar, andra relationer de önskade att de slapp. Någon en relation som han inte visste vad han skulle göra med och för en annan fanns relationen till för att det var praktiskt.

Relationerna vi söker är de vi får. Visst är det konstigt men det är så det ofta blir. Vi får det vi önskar, kanske inte önskar intelektuellt utan de relationer vi känner att vi behöver eller är värda. Relationer som påminner oss om något från förr. Minnen om kärlek, minnen om kaos, minnen om brist på tillit och minnen om bekräftelse. Då för länge sedan var vi barn i andra telationer som hade kärlek eller i relationer som aldrig fann den.

Vi gjorde då våra val. Vi lärde oss de regler som då gällde. Vi lärde oss att bli en del i kärleken eller en del i hatet. Vi lärde oss att parera och agera. Vi anpassade oss.

Nu när vi är vuxna söker vi det vi känner igen. Vi söker liknande kärlek vi mötte då. Kärlek vi trodde var kärlek. Kärlek som visade värme eller dess motsats. Om och om igen söker vi det vi känner igen. Om och om agerar vi på lilnande sätt som vi gjorde då.

För att hitta det som på lång sikt är bra för oss själva behöver vi reflektera över de val vi gör idag och om de är bra för oss. Reflektera och förändra om det inte blir som vi önskar. Förändringen handlar alltid om det som händer i oss själva. Känslor vi får eller skapar. Tankar vi väljer att tänka och handlingarna vi gör av rädsla eller genom medvetna beslut.

Välkommen du med till en av våra grupper.
- Män som snackar känslor.
- Skilsmässojouren; Gruppen för de som är i en skillsmässa.

Samtal i grupp är just gemenkap och att få dela med andra det som vi annars bär så djupt inne i oss själva.

Är det möjligt och genomförbart att bli älskad av och vara till lag hos alla andra utan att samtidigt göra våld på sig själv? Jag vill påstå att det är en omöjlighet.

I den stund vi anpassar oss till att vara till lags för alla andra har vi också skurit av en del av vår egen skäl. Detta betyder inte att vi ska agera som en ångvält och tro att allt de vi gör är rätt och att vi inte ska lyssna på andra. Det betyder enbart att vi behöver respektera att alla inte kan tycka som vi och att vi ändå kan vara vänliga i de synpunkter som andra har om oss. Betänk att när vi får synpunkter har någon annan tagit en del av sin egen tid för ge den till oss.

För att veta vem jag är och vad jag vill behöver jag ta reda på vem jag är och vad jag vill. Svårare en så är det inte. Detta kommer att betyda att det finns andra som inte vill det jag vill. Vi är alla olika.

Våga vara dig själv och våga lyssna på andra men göra ändå dina egna val. Är vi älskade av oss själva kommer vi lättare att kunna hantera att vi inte kommer att kunna bli älskade av alla andra.

Senaste inläggen

Etiketter

Arkiv

Senaste kommentarer