2018

Idag är det den 22/8-18 och jag hade i min egen kalender lagt in att idag är det så klart start för samtalsgrupp på omsdagar för män.

I god tid och kaffet och tee är klart. T o m fått fram bröd och pålägg.

Ibland kommer det in män precis strax innan det ska börja. Ibland kommer någon in strax efter.

Ja ja. Jag sitter jär och väntar.

Hm ingen här och nu är det bara 2 min kvar till att klockan är 18.00. Var är alla?

Bäst jag kollar igen. Vad har vi sagt? I min kalender har jag lagt in .... inget datum alls för start. Ok kollar vår hemsida. Där står det den 29/8. Men det är det inte idag.

Aj då.

Mentalt var jag tydligen så förberedd att vi skulle starta denna onsdag så jag har inte ens brytt mig att kontrollera.

Detta är ett bra exempel på känsla och tanke och att de iblamd inte går hand i hand. Min intellekt litade fullt och fast på känlan och kontrollerade inte. Känslan fick styra och jag hade tydligen inte koll.

Nu sitter jag här på mansjouren och får en stund för mig själv för reflektion. Troligen var det så att jag väldigt gärna ville ha samtalsgrupp och träffa alla de män som kommer till oss.

För det är så att våra möten blir en gemenskap som vi delar. En gemenskap som handlar om att dela glädje och sorg. Tankar och känslor. Erkännande och tillåta oss för en stund vara nakna inför varandra. Allt för att inse att vi inte är ensamma. Allt för att vi ska förstå att vi gör så gott vi kan. Ingen, jag säger ingen har ett problem, en känsla, en tanke eller en handling som inte någon annan också varit med om. Vi är inte ensamma. Och just den gemenskapen är en av de viktigaste resultaten av våra möten. Vi är inte ensamma.

När vi har för mycket omkring oss eller väljer att inte då och då stanna upp finna det risk att vi glömmer eller inte har full koll. Olika typer av stress kan få vår kropp att stänga av viktiga delar för att ändå fungera och överleva.

Nej denna gång kände jag ingen stress utan jag hade inte kollat upp så jag får skylla mig själv.

Nu är jag mer tacksam för att jag fick min egentid.

Så för att påminna mig själv och andra startar onsdagsgruppen på Mansjouren efter sommaren först onsdagen den 29/8-18, 18.00-20.00.

Ha det bra där ute så ses vi då!
/ Johan

Jag känner mig lite tilltufsad för ett tag sedan. Det var så det kändes för några veckor sedan. Jag kände mig tilltufsad. Det var ok men det var lite så det kändes. Lite tilltufsad och missförstådd.

Tankarna for då iväg och jag skannade febrilt mig själv i vad jag gjort, när jag fick den där kritiken. Saker jag kanske sagt. Saker jag kanske gjort. Hade jag varit för dominant och rigid? Hade jag inte varit uppmärksam och lyssnat? Hade jag fått tilt eller vad var det som hände som gjorde att allt fick sådana konsekvenser?

Jag har förstått att jag sedan barnsben varit den personen som försökt se mina egna fel och gärna tidigt tagit på mig skuld. Det var på något sätt ett sätt att lösa familjehemligheten och få en förklaring till allt som hände. Då var det en heltäckande lösning men idag, nej nu fungerar den inte alls.

Känslan av tilltufsad är min egen men orsaken till det som skett är inte fullt ut mitt. Jag kanske var lite för okänslig och bestämd, jag vet att det utmanar andra. Jag kanske pekade med hela handen istället för att hitta sätt att samarbeta. Jag kanske förmedlade det jag ville ha sagt utan att förklara att det inte var jag som satte reglerna utan att jag var en budbärare. Jag var troligen osmidig.

Allt detta stämmer säkert och det mesta känner jag igen som en förbaskat trist repris. Det är som det ibland i vissa situationer kommer en osalig ande i mig. Den behöver jag än mer ta tag i.

Det är vissa rädslor i mig som spökar och som gör att jag antar ett särkilt mod.

Här skulle historien kunna ta slut. Jag ser vad som händer och jag reflekterar. Jag tar tag i min del oavsett vad den andra gjort, agerat eller reagerar över. Jag har slutat att peka på andra och valt att se min del, som jag även gjorde som barn. Skillnaden var då att jag även hade en massa åsikter om hur den andra skulle vara eller inte vara. Jag var väldigt mycket anklagande.

Peka på andra och anklaga leder mig ingen vart mer än att jag kanske får avreagera mig. Det är så klart ok det med bara jag inte fastnar där.

Självklart var det som hände inte enbart mitt fel men jag var en del av det. Den/ de andra hade sina delar utan att ha analyserat det mer kunde jag i alla fall se att delar av det definitivt inte var mitt. Vad det var så var det i alla fall inte mitt. Men det som var/ är mitt behöver jag ta tag i och jag behöver acceptera att det är så jag gör ibland i dessa situationer. Jag gör saker som får reaktioner och det gagnar varken mig eller någon annan. Det blir ett försvar som skadar.

Att inse allt detta kändes lite särskilt tilltufsande denna gång och kanske just för att jag kände igen allt från förr. Jag kände igen min ande, min osalige ande som ibland startar per automatik.

Jobbigt att se men nyttigt att ta i.

Känslan av att vara tilltufsad ökar min medvetenhet och min vilja att förändra. Känslan får mig att våga kliva ur då och möta nu. Att vara kvar kommer enbart att göra att jag åter igen kommer att känna sådant jag inte vill känna. Känslan av att skada och känslan av att känna mig tilltufsad.

Samtidigt är den nya process som jag just nu är i är ok rent av bra. Små steg framåt. Både viljan att förändra och förmågan att göra det men också insikten att jag faktiskt inte behöver och ska ta på mig allt.

En lättnad.

Ha en bra sommar!

/ Johan

- Det var henne fel!
- Om jag bara inte hade gjort det!
- Om pappa bara hade älskat mig!
- Hon låter mig inte träffa våra barn.

När vi väljer att inte släppa taget om den eller de som vi tycker gjort oss orätt slutar vi också att ta ansvar för det som sker.

Offret i oss kan ha en tendens att förgöra oss hela vårt liv. Ta makten och förgöra oss.

Enda sättet att vinna är att inte låta detta ske.

Genom att se sin egen del ökar möjligheten till förändring främst inne i oss själva.

Detta leder sedan till något nytt.

Vi har alla en del i allt som sker.

När vi inser att vi är en del av problemet är vi också en del av lösningen.

/ Johan

Senaste inläggen

Etiketter

Arkiv

Senaste kommentarer