Det är i mötet det händer
Det är i mötet det händer.
När vi sitter fast i våra tankar, våra känslor eller handlingar så är det för att vi är allt för hemliga. Vi bär på våra egna djupa tankar själva och får inget eget prespektiv på det som pågår. Tankarna växer, känslorna överrumplar oss och allt leder till att vi ibland gör tokiga handlingar.
All förändring börjar och slutar med oss själva. Våra egna tankar skapar känslor som gör det lätt eller svårt att hantera livet. För att förändra vårt liv behöver vi förändra våra tankar. Ändrade tankar leder till nya handlingar som i sin tur leder til nya känslor.
Gemenskapen i Mansjouren kan ibland leda till något nytt. Bara det faktum att ta sig till Mansjouren innebär möjligheten till nya känslor. I mitt arbete som samtalsledare, i en av våra geupper på onsdagar har jag sett och hört otaliga gånger hur de som besöker gruppen upplever att de inte längre känner sig ensamma med sitt eget problem och att de känner att det inte är någon som dömer. Två viktiga komponenter för att själv våga ta nya egna steg.
Att tala om sina egna problem med en okänd person i telefon kan ibland kännas helt oöverstigligt. Att sedan tala med någon personligen i ett fysiskt möte nästan helt otänkbart. Att sedan dessutom lätta det innerst till andra personer i en grupp, helt otänkbart. Så kan det kännas. Vii lovar dig att detta kommer du senare kanske tycka var det viktigaste du gjort på mycket länge, när du väl valt att göra det.
Det viktigaste är inte att du talar med oss, det viktigaste är att du slutar att vara hemlig.
/ Johan
Det känns ju helt ok när andra testar att kliva fram och berättar om något som de går runt och bär på. Och mer än ok; det känns inte så ensamt för en stund. Men när man själv sätter sig i samma stol, slår skammen och rädslan igång, och allt som kommer ut blir oftast bara: "Det är bara bra med mig. Det är lugnt"
(Hemligheter och lögner, en bra film. Kolla in den om ni inte redan har sett den)./göran