Jag vill veta mer om...

Ämnessida HEDERSRELATERAT VÅLD OCH FÖRTRYCK – Pojkar och män som både offer och förövare i en hederskontext.

Inspelningar och transkriberingar

Hela avsnittet (94 minuter)
Höjdpunkter av avsnittet (10 minuter)

Transkribering av avsnittet

Volontär Ulv – 0:16

Hej och välkomna till En timme för livet, Mansjourens samtalsserie där vi tar upp frågor som dyker upp i våra samtal, lyfter och vänder och vrider på dem. Ikväll ska vi prata om hedersrelaterat våld och förtryck med Devin Rexvid som är forskare i socialt arbete och har ägnat mycket tid och kraft åt den här frågan.

Innan jag välkomnar honom upp så ska jag säga några ord om oss, Mansjouren, och vilka vi är. Ulv heter jag förresten och är volontär på Mansjouren. Mansjouren är en volontärorganisation som jobbar med medmänskliga samtal. Vi lyssnar, ställer frågor när vi inte förstår och försöker hjälpa dig att hitta fram till dina lösningar på dina problem. Vårt erbjudande är att vi har en telefonjour, sju dagar i veckan är den öppen och när den är öppen kan du se på vår webbsida Mansjouren.se. Sen har vi dessutom samtalsgrupper på onsdagar. Måndagar är du välkommen till oss på vårt öppet hus, vårt jouröppet, där man kan kolla på var vi sitter i Hornstull och vilka våra volontärer är. Till det så har vi individuella samtal och parsamtal. Det är Mansjouren och vårt erbjudande.

Men ikväll har vi som sagt Devin här som ska prata om hur det är att vara kille och man i en hederskontext. Som man kan man ju både vara offer och förövare i den här kontexten. Vad innebär det att leva i det här och hur kan man ta sig ut? Först kommer Devin ha en halvtimmes presentation och sen kommer han och jag hålla ett samtal om de här frågorna. Då är du jättevälkommen att chatta dina frågor till oss så tar vi med dem in i samtalet. Men nu välkomnar jag Devin upp för sin presentation. Välkommen!

Devin Rexvid – 2:39

Tack så mycket! Ulv presenterade mig så jag presenterar inte mig någon närmare utan kör på. Precis som Ulv sa så ska jag prata om pojkar, unga män i en hederskontext. Jag kommer att lägga betoningen på hur socialiseringen av pojkar, unga män i hedersnormerna sker. Jag har valt den här rubriken ”Det positiva våldet” om pojkar, unga mäns dubbla roller. Alltså både som offer och potentiella förövare i en hederskontext. Man kan undra, finns det positiv våldsutövning? Det korta, enkla svaret på den frågan är att i hederskontexten så uppfattar man våldsutövningen som något positivt eftersom man lär sig göra det från barnsben. För att tjäna ett gott syfte i den kontexten. Det goda syftet är att bevara eller återupprätta familjens heder. Det överordnade syftet legitimerar våldsutövningen. Det är socialt sanktionerat att tillgripa våld för att upprätthålla hedern. Men också för att återställa kränkt eller förlorat heder. Jag kommer prata om de här aspekterna närmare bestämt. Lite allmänt om centrala begrepp som heder, vanheder, skam, skamlöshet. Därefter så går jag över till socialisering av barn, framförallt pojkar i hedersnormerna. Jag kommer avsluta med lite tankar om det går att påverka pojkarnas, de unga männens, normer och värderingar. Det jag säger kanske inte alltid överensstämmer med bilderna, men det är ungefär samma innehåll. En del av det jag säger finns i den här boken, ”Mäns heder, att vara både offer och förövare”. Som min tidigare kollega Astrid Schlytter och jag publicerade 2016. Kanske inte allt, men mycket av det jag säger finns i den.

Ja, vad är heder? Det är en stor övergripande fråga. De frågorna som man ställer sig när man möter hedersrelaterat förtryck och våld, det är just det här. Vad är heder för någonting? Vilka är förövare? Varför utövar man våld, förtryck? Gentemot närstående kvinnor, framförallt. Men också utomstående män som har någon form av relation med ens närstående kvinnor. Vilka faller offer för hedersrelaterat förtryck och våld? Är det bara kvinnor? Är det också män? Är det unga? Barn? Vuxna? Går det att påverka normerna, värderingarna hos de som utövar hedersrelaterat förtryck och våld? Om så, vad vet vi om det arbetet, attitydförändringsarbetet? Så det är de här stora övergripande frågorna man får ställa sig.

Jag hinner inte gå igenom alla frågorna, men om vi ska börja med hedersfrågan, vad är heder? Heder som gör att en pappa kan kränka, verbalt kränka sin dotter, en bror, sin syster eller en son, sin mamma, när hedern står på spel. Eller att man går så långt att man tar livet av en närstående kvinna. Precis som till exempel Fadime Şahindals pappa gjorde. Fadime som mördades 21 januari 2002. Vad är det för krafter som kommer i rörelse som gör att man tar livet av den man har kanske starka emotionella band till? Svaret på den frågan är att heder har betytt olika saker för människor i olika sammanhang, under olika historiska perioder, i olika kulturella sammanhang. De hedersbegrepp som användes i Sverige i Norden under medeltiden, det är inte samma hedersbegrepp som används, eller snarare inte används i dagens Sverige. I vardagen pratar vi inte så mycket om heder i Sverige, utan det är i sådana sammanhang där man ska avlägga ed, att man försäkrar på heder och samvete att säga hela sanningen. I övrigt så pratar vi inte så mycket om heder. I den kontexten som jag syftar på så står heder framförallt för mäns rätt till respekt. Den rättigheten, den respekten vinner de när de kan övertyga kollektivet, framförallt det manliga kollektivet, att de kan kontrollera, hålla närstående kvinnor, deras sexualitet i schack.

Så om man ska grovt förenkla heder i en hederskontext, så handlar det om mäns kontroll av närstående kvinnors sexualitet. Genom den kontrollen, genom att övertyga kollektivet att de har den kontrollen, så kan man vinna respekt som en riktig hederlig man. Det finns som sagt många definitioner av vad heder är för någonting. Jag brukar personligen använda mig av en definition som en brittisk socialantropolog, pionjär inom det här området, tog fram, Julian Pitt-Rivers. Han definierar heder som en känsla hos enskilda män. Hur den här känslan tar sig ut hos den här mannen i hans beteende, framförallt i offentliga sammanhang. Men också hur omgivningen, som delar samma begrepp om heder, vanheder, skam, skamlöshet, bedömer den här enskilda mannens hederlighet och manlighet. En variation på det här är det han kallar för heder som en social dynamik. Som social dynamik så handlar heder i grund och botten om en persons eller snarare en mans värde. Både i hans egna ögon men också i omgivningens ögon.

Det här kan kallas för hederns två aspekter. Den ena aspekten som handlar om till exempel min egen känsla av hederlighet. Den yttre aspekten handlar om hur kollektivet och omgivningen bedömer min hederlighet. Mycket av forskningen som finns både nationellt och internationellt, nordiskt, handlar om den yttre aspekten. Alltså när kollektivet reagerar på en situation i ett beteende som vanhedrande så kräver man männen i en viss familj på en reaktion. Oftast en våldsam reaktion för att de ska få tillbaka sin rätt till respekt. Kollektivets reaktion är många gånger utslagsgivande. För gör man inte det så drabbas man av social död. Så man är beredd att fysiskt ta död på en närstående kvinna eller en utomstående man som har haft någon form av relation – kärleksrelation, sexuell relation – med en närstående kvinna.

För att förebygga social död. I den meningen att man vågar gå med högburet huvud ute i offentligheten. Att man inte blir utpekad, man får inte klandrande fingrar riktade mot sig. Männen i den familjen är inga riktiga män. De är inte måna om sin heder och om sitt anseende och så vidare. Eller att man slutar göra affärer med männen i den familjen. Man blir baktalad, man gifter inte bort några flickor till männen i den familjen, tar inte några kvinnor från den familjen. Man känner sig isolerad, man känner sig pressad. I vissa fall har man känt sig tvungen att flytta från byn, flytta från stan eller lämna landet. Det är det som kallas för social död. Den andra aspekten, den inre aspekten, den är också viktig. Men vi har betydligt mindre forskning om hur den inre aspekten, alltså inre känslan av hederlighet, påverkar mäns reaktionsmönster.

Det finns en del rapporter, en del studier som är gjorda i länder där hedersnormer är vanliga. Som visar att enskilda män har bestraffat närstående kvinnor även om vanhedern inte har kommit till grannarnas, till släktingarnas, till kollektivets kännedom. De har internaliserat kollektivet. Allt man säger, allt man gör förhåller sig till kollektivet. Tänk om folk får höra det här. Tänk om de visste om det här. Vad ska jag säga? Jag kan inte visa mig i offentligheten. Alla de här tänk-om-situationerna blir en stark kontroll över männen också.

Vi har fall av hedersrelaterat våld, till och med hedersmord, på grund av den inre känslan när skammen inte har blivit offentliggjord. Men mannen har agerat eftersom kollektivet finns i mannens mentala värld. Det kallas för hederns teatraliska aspekt. Att människor som växer upp med hedersnormer tror sig ha en publik och att de blir bedömda i allt de säger och i allt de gör. Så de förhåller sig hela tiden till den här gruppen som har samma uppfattning om heder. Ett exempel på det här är fallet som kallades för ”kannibal-docenten”. En forskare vid Karolinska institutet som mitt i natten överrumplade sin hustru och skar av, jag minns inte om det var överläppen eller underläppen på henne, och svalde den – därav ”kannibal-docenten” och sa till henne ”för det här kommer jag få fyra år, men du kommer att få livstid.” I den bemärkelsen att varje gång du ser dig i spegeln så blir du påmind att aldrig bedra den man du lever tillsammans med. Så vad jag vet så hade den mannen inte något större nätverk i Sverige utan kollektivet fanns i hans mentala värld, i hemlandet. Om jag inte bestraffar min otrogna hustru på det här sättet så kan jag inte visa mig för mina egna i hemlandet. De här två aspekterna är viktiga.

Det finns forskning om båda delarna men det är den yttre aspekten som man har bedrivit mest forskning om. Man kan säga, för att sammanfatta det med centrala begrepp, att heder är något som är av övergripande, överordnad betydelse.

Det finns ett arabiskt talesätt som sätter ord på betydelsen av heder, att ”Gud är stor, men hedern är större”. Det implicerar att man är beredd att göra allt som står i ens makt för att upprätthålla sin heder men också återupprätta kränkt förlorad heder.

Hedern, om man grovt förenklar den, står på två ben. Den ena handlar om det goda och obefläckade namnet som är pojkarnas ansvar, männen ansvar. De ska se till att ingen kan rikta ett förebrående finger mot familjens heder, anseende, med anspelningar på de närstående kvinnornas beteende. Det andra benet handlar om det rena blodet. Det rena blodet är flickors och kvinnors ansvar. De ska se till att inte förorena familjens rena blod genom föräktenskapliga, utomäktenskapliga sexuella relationer. Men pojkar redan i förskoleåldern har också en skyldighet, gentemot pappa, gentemot äldre men i familjen och släkten, att se till att kvinnor i familjen inte besudlar familjens rena blod. Genom att få tillåtelse att ledsaga dem ute i offentligheten, på väg till och från hemmet, att kontrollera dem, tillrättavisa dem, kränka dem verbalt, spotta dem i ansiktet. Det är en förskolepojke som kan spotta mamma i ansiktet när pappa har sagt att du måste hålla koll på henne när hon följer med dig till förskolan, så att hon inte sminkar sig, bär rätt kläder, inte hälsar på män, skakar hand med manlig personal i förskolan. Man har de här dubbla skyldigheterna, dels att bevara familjenamnet obefläckat, men också se till att närstående kvinnor inte besudlar det rena blodet.

Det har att göra med gamla ekonomiska strukturer, ekonomiska strukturer i gamla samhällen, så kallade patrilinjära samhällen, där arvet gick från pappa till son. I och med att män på den tiden inte kunde fastställa sitt faderskap, så började man mytologisera kvinnans kön, myten om en intakt mödomshinna som ska spricka i första samlaget, med äkta maken till exempel. Allt det där för att säkerställa att hon föder en arvinge och att familjens, släktens, klanens egendom inte hamnar i händerna på fel arvinge eller en så kallad ”oäkting”, medan kvinnan alltid vet att det barn hon föder är hennes. Så för att bevara arvet har man varit väldigt mån om att kvinnan ska vara sexuellt orörd. Det är hennes äkta make som ska röra hennes kön vid första samlaget.

Så pojkarna har de här dubbla skyldigheterna. De dubbla skyldigheterna resulterar i deras dubbla roller som både offer och förövare. Han är offer för pappas aggression, för pappas försök till hjärntvätt redan i förskoleåldern. När han instruerar honom att han ska ledsaga mamma, systrarna, ute i offentligheten, kontrollera dem, kränka dem verbalt, fysiskt. I värsta fall, i extrema fall, till och med ta livet av dem. För att han ska få de här klapparna på axeln, bekräftelsen. Du är en riktig son, jag kan räkna med dig, jag kan lämna familjens heder i händerna på dig. Du är mån om vårt anseende. Medan om han brister i sitt uppdrag, att hålla närstående kvinnor i schack, så kan det bli förebråelser, det kan bli klander, det kan bli förakt, det kan bli förskjutning, det kan bli nekande. Du är inte min son längre. Mamma kan säga det men det är inte lika viktigt. Det är viktigt när pappa säger det.

Han är offer i den bemärkelsen, men han är också förövare gentemot, potentiellt eller faktiskt förövare, gentemot närstående kvinnor. Kan bita lillasyster i armen i förskolan när hon inte gör som han säger och han i sin tur har blivit tillsagd av pappa hur lillasystern får bete sig och inte bete sig. Inte hoppa, inte cykla, inte dansa, inte sjunga, inte leka vissa lekar som kräver att man tar av sig kläderna, vattenlekar till exempel. Eller sitta i knät på en manlig personal, bli tröstad av en manlig personal när hon slår sig, bli ledsen och så vidare. Det är hans ansvar. Så han blir redan i den åldern pappas förlängda arm ute i offentligheten. Så i den meningen är de både offer och förövare och de här dubbla rollerna kan resultera i dubbelutsatthet. Så till vida att man kan bli bestraffad av den egna familjen på olika sätt, som jag nämnde, förskjutning, förakt, nekande, bli skickad till hemlandet för att bli uppfostrad på rätt sätt, bli bortgift med en kvinna som bär på rätt värderingar och så vidare. Eller utsättas för omvändelseförsök om man har en annan identitet eller läggningen än hetero.

Går man inte familjen till mötes utan gör sig skyldig till olika typer av hedersrelaterad brottslighet så riskerar man bli bestraffad av samhället. I alla fall om man lever under en rättsstat som till exempel den svenska och man har gjort sig skyldig till kriminella handlingar gentemot närstående kvinnor så kan man bli bestraffad av samhället. Så de här dubbla rollerna har pojkar, unga män i en hederskontext där hedern står över allt annat.

Mäns heder i betydelsen rätten till respekt förutsätter skam i kvinnokroppen. Kvinnor ska ha skam i kroppen. Så skam i hederskontexten är norm, medan i moderna sammanhang så är skam en avvikelse från normen. När vi blir påkomna att vi har ljugit, vi har fifflat, vi har svikit, så sänker vi blicken, vi blir röda om kinderna. Medan i hederskontexten så förväntas kvinnor att ha skam i kroppen. Så skam är en dygd i den kontexten. Det som hederskulturen bestraffar är skamlöshet och motsatsen till heder är inte skam utan vanheder. På samma sätt som heder förutsätter skam så förutsätter vanheder skamlöshet. Skamlöshet är när en flicka, en kvinna, klär sig som hon vill, så kallat oanständigt, umgås med det motsatta könet, skrattar i offentliga sammanhang, läser kärlekspoesi, tittar på film där det visas mycket hud. Umgås med motsatta kön i vänskapliga relationer, har sex före äktenskap, har röda läppar. Det finns en väldigt intressant bok skriven av ett gäng invandrartjejer i Norge som heter just ”Skamlös” och de tar upp en mängd olika exempel på det som släkt och familjevänner har uppfattat som skamlöshet. Så den här skamlösheten betyder frihet i ett modernt sammanhang.

Det som är skamlöst i en hederskontext är självklara prioriterier i ett modernt sammanhang. Bland annat att umgås i vänskapliga relationer med det motsatta könet. Ha rätten att bli förälskad, ha rätten att utöva sin sexualitet när man är byxmyndig och allt det där. Men i hederskontexten så betraktas det som skamlöshet. Man utövar det här som sagt för att undvika social död men också för att bevara och ta upprätta heder. Det finns en mängd olika utlösande faktorer som gör att man eller vissa män utövar hedersrelaterat förtryck och våld. Det kan vara rykten, lösa rykten, det kan vara umgänge med det motsatta könet, det kan vara för- eller utomäktenskapligt sex, det kan vara oanständig klädsel, det kan vara att någon rymmer hemifrån med den han eller hon älskar, vägrar gifta sig med den familjen har utsett för en, tar ut skilsmässa.

Flera av de hedersmord som skett mot vuxna kvinnor har varit med anledning av deras begäran att skilja sig. Här är några citat från unga män, vuxna män som sitter inne för framförallt hedersmord. Det här kommer från en turkisk studie från 2014. Genomgående i de här utdragen så säger männen att de har vuxit upp med de här normerna, hedern är viktigare än allt annat för dem. Ingenting ändras om man skulle till exempel flytta till USA, utbilda sig, utan hedern kommer fortfarande vara viktigare och att man är beredd att göra om det man har gjort igen för hedern är viktigare än allt annat – utan hedern inget liv. Det är bättre att dö än att leva ett förödmjukat liv.

Hur socialiseras man in i de här normerna, i det här värderingssystemet? Här är det viktigt när man pratar om socialisering att titta lite närmare på olika dyader inom familjen. Här har jag tagit tre dyader, det finns fler men de här är centrala. Bror-systerrelationen är jätteviktig, för pojkarna lär sig hedersnormerna i sin relation till systrar.

Far-sonrelation är en urgammal relation som beskrivs i till exempel i bibliska berättelser. Berättelsen om Abraham och Isak där Abraham får order från Herren att offra sin son. Det är en sak mellan två män, en manlig gud och en profet. Sonen förväntas vara lydig, lojal mot pappa och mot Herren precis som pappa är lojal och lydig mot Herren. Sara, Isaks mamma, tillfrågas inte ens vad hon anser om det här. Isak gör inga försök till rymning eller protest eller motstånd och så vidare. Budskapet är att här lägger man grunden för barnmord. Att en förälder ges rätten att ta livet av sitt barn, även om Isak inte slaktas eller offras. Men grunden är att föräldern ges rätten att ta livet av sitt barn för ett högre syfte. I en hederskontext, det högre syftet är hedern som den norska socialantropologen Unni Wikan kan beskriva. Hederssystemet är specifikt i den meningen att föräldern ges rätten att ta livet av sitt barn. I ett sådant system lämnas barnet utan skydd när förövarna är ens omsorgspersoner som skulle stå för vägledning, för omsorg, för den fasta punkten i tillvaron. Det är därför både pojkar men också flickor och kvinnor i en sådan kontext behöver så mycket stöd från det omgivande samhället som skulle kunna vara deras bundsförvanter när man saknar sådana i det egna sammanhanget. De här två dyaderna, bror-syster är central, far-son är central, men också son-morrelation. Jag tänkte säga några ord om var och en av de här relationerna.

Om vi tittar lite närmare på bror-systerrelationen. Pojkarna lär sig att utöva makt, att fatta beslut, att göra val genom sin relation till systern. Han lär sig tidigt redan i förskoleåldern att det är han som räknas, det är han som har värde. Hon är värdelös, hon liknas vid ting, vid mark, vid pengar, vid guld som kan ägas. Precis som man kan göra vad man vill med egendom så kan man också göra vad man vill med kvinnor. Han lär sig också att vanmakt genom systern. Han kanske gillar, älskar sin syster, framförallt äldre systrar som tar hand om en, pojkarna om sina lillebrorsor. Men när han ser att pappa kränker henne, misshandlar henne så kan han inte gå emellan och stoppa pappa, hejda pappa. Där kan han känna vanmakt. Både vanmakt och makt lär man sig som pojke i en hederskontext genom relationen till sin syster. Det här kan vara väldigt problematiskt för pojkar att hantera på egen hand utan stöd utifrån. De lär sig att de äger sin egen kropp, men de lär sig också att de besitter närstående kvinnors kroppar. Men om min syster känner kärlek, omtanke, ömhet, om hon blir berörd av sin pojkvän, sin kille, väcker den beröringen motsatta känslor hos mig som bror i en hederskontext. Jag känner mig så kallad feminiserad, symboliskt våldtagen, att jag inte är en riktig man som har koll på min syster, vet var hon befinner sig någonstans, hennes kropp, i vems sällskap, i vilket tillstånd, i vilket skick och allt det där måste jag ha koll på för att kunna övertyga omgivningen om att jag är en riktig man som har kontroll över närstående kvinnors kroppar. Det här skapar någon form av utvidgad kroppslighet i hederskulturen. Att jag som man äger min kropp, men jag äger också närstående kvinnors kroppar och måste ha koll på dem. Det här skapar den här typen av relation, för hederskontexten är specifik i den bemärkelsen att den förvandlar karaktären på relationen mellan föräldrar och barn, syskon, till en relation mellan offer och förövare, där föräldrarna kan vara förövare gentemot barnen och där bröderna kan vara förövare mot systrar, eller föräldrar och bröder mot flickorna i familjen. Så det här kan skapa hat-kärleksrelationer. Å ena sidan kanske man har varit med om svåra umbäranden med sin syster, gillar henne, älskar henne, har starka band till henne, men så fort hedern står på spel så rubbas de här starka banden, precis som i det här fallet.

Här ser vi i den här bilden två unga människor som håller om varandra, de verkar vara glada. Det är Maria Barin och hennes brorsa Marino Baro. Maria blev bragt om livet på ett väldigt brutalt sätt av Marino som var 16 år drygt. Tittar man på de här bilderna från obduktionsprotokollet så ser man att det nästan inte finns något ställe på Marias kropp som inte tagit emot ett hugg från Marino. Det är det jag menar med hat-kärleksrelation. Maria var den som hjälpte hem sin lillebrorsa från hemlandet, för båda hade blivit dumpade i hemlandet. Maria lyckades ta sig hit men hon var hotad eftersom hon vägrade ta hit en man som hon hade blivit bortgift med i hemlandet. Men hon visste inte att brodern hade kommit tillbaka med uppdraget att ta livet av ”horan Maria” som vägrade ta hit sin äkta make. När man ser de här obduktionsbilderna så kan man tycka att det här är en psykopat. Men det handlar inte om patologi i medicinsk bemärkelse utan det handlar om den här hat-kärleksrelationen som pojkar får utveckla utifrån sin socialisering i hedersnormerna. Sexualiteten, synen på sexualiteten, är inte något som är fint, som är mänskligt, som fyller en viss funktion. Utan sexualiteten är för fortplantning eller för att förnedra. Om någon har sex med mina närstående kvinnor så är jag förnedrad. Om jag ska använda sexualitet i rivalitet med rivaliserande män så ska jag också göra anspelningar på att våldta deras närstående kvinnor. Så sex används som vapen för att män ska komma åt varandra i en hederskontext. Där behöver pojkar redan i förskoleåldern, i den typen av sammanhang, väldigt mycket stöd och hjälp för att utveckla en sundare syn på sex och sexualitet.

Vad lär de sig, pojkarna, i den kontexten? De lär sig att det är pojkar som är viktiga, värdefulla och inte flickor. Både könen ser det redan från barnsben. Att hennes födelse leder till djupa suckar, medan hans födelse firas ceremoniellt. Jag läste en turkisk bok om hedersmord, där en journalist har samlat material om ett trettiotal hedersmord. En pappa etablerar en tradition. Vid varje sons födelse planterar han ett träd. Men när första dottern föds så hugger han ner ena trädet. Senare blir dottern den som pappan vill ska bort. Det är hennes lillebrorsa som ska ta livet av henne. Det här ser både könen, att det är pojkarna som räknas. Hederskulturen är i den meningen en son-prefererande kultur. Det är därför man ser, att när vissa familjer som har väldigt många döttrar och får frågar hur många barn de har. Då kan man få en motfråga: menar du riktiga barn? Riktiga barn har jag inga! Eller om man fått en son efter åtta flickor, så kan man säga att man har ett riktigt barn och åtta döttrar. Det är sönerna som räknas och pojkarna ser det här. Att systern inte får ha en pojkvän eller bli förälskad. Han får göra det. I vissa fall, som vi har haft i Sverige, har pojken haft till och med två flickvänner som har varit hos familjen. Det har inte varit några problem med det. Samma pojke har gett sig på en tonårskille som han trodde var systerns pojkvän. Här kan vi tala om två olika normsystem.

Dubbla normsystem. En uppsättning normer för flickorna och kvinnorna. En annan uppsättning för pojkarna. Oftast, om man ska grovt förenkla det, det som är förbudet, straffbart för flickorna och kvinnorna, det är okej, man ser mellan fingrarna. Till exempel det här med förälskelse, att göra föräktenskapliga sexuella relationer. Det är okej för pojkarna. Till och med profilerande. Det är bekräftelse på deras virilitet.

Ja, bror-systerrelationen är en maktrelation, auktoritetsrelation, precis som far-sonrelationen som jag var inne på tidigare, som beskrivs i bibliska sammanhang. Grunden är lydnad och lojalitet. Lydnaden och lojaliteten etablerar pappan genom hot, aggression, hot om våld och våldshandlingar, men också hot om att sonen ska förskjutas, skickas iväg eller giftas bort. De här två relationerna är maktrelationer. Det som är specifikt är att systern står mellan pappan och brodern. Hon blir mellanled i den här relationen mellan två män runt omkring sig. Pappan överlåter en stor del av sitt ansvar för uppfostran av dottern till sonen. Hon är mellanled mellan brodern och utomstående män. Det är hans uppgift, en av hans främsta uppgifter i livet, att leverera en oskuld till framtiden. Samtidigt som han förväntar sig att andra män ska göra likadant. Så att han i sin tur får möjlighet att gifta sig med en sexuellt orörd kvinna. Så här kan vi prata om någon form av medlöperi mellan män i hederskontexten. Hans uppgift är att hålla utomstående män som kan göra anspråk på ens närstående kvinnor sexualitet på betryggande avstånd. Misslyckas han med det så ifrågasätts hans manlighet och hederlighet. Pojkar som inte lyckas med det här kan utveckla självförakt. Ibland har de utdelat tillsägelser. Ge en örfil, hot om våld när systrarna beter sig vanhedrande. Ibland har de låtit bli att agera. Det har kommit till pappas kännedom, och han blir utskälld eller blir föraktad. Där kan de utveckla självförakt. Det här självföraktet är inte ovanligt att pojkarna tar ut på närstående kvinnor. Istället för att rikta vreden mot de äldre män som försätter dem i en sådan situation där de får bli förövare gentemot närstående kvinnor. Så riktar de det mot de svagaste länkarna i kedjan av våld, förtryck och kränkningar.

Mor-sonrelation är till skillnad från de här två relationerna en emotionell relation. Det är den enda kärleken som hederskulturen erkänner. Kärleken mellan mor och son. Vi vet att kvinnor, som Simone De Beauvoir uttryckte det, har en speciell situation i patriarkala strukturer. Å ena sidan är de en produkt av patriarkatet, patriarkala strukturer. Å andra sidan är de ett offer för patriarkala strukturer. Men som hon säger så är de inte vilka offer som helst, utan de är medskyldiga offer. I den meningen att de är med och reproducerar patriarkala strukturer. I det här fallet reproducerar de hedersnormerna genom sin uppfostran av sönerna.

Vi vet att det är vanligt med barnäktenskap. Flickor blir bortgifta, alltifrån 12-årsåldern till 16-17-årsåldern, med en man som är äldre, som är myndig, som omyndigförklarar henne, infantiliserar henne – du är ett barn, du fattar ingenting. Man blir bortgift med en man som hon inte är förälskad i. Så hon investerar ganska stort emotionellt i sonen. Därav den här legitima kärleken. I honom ser han en motmakt mot maken. När min son eller mina söner blir tillräckligt stor och starka, fysiskt och mentalt, så kan de skydda mig mot hans aggression, mot hans kränkningar. Ifall han tar sig fler fruar som han har rätt till, han har rätt till polygami, medan hon är dömd till monogama relationer, så kan sonen försvara mig. Om han skiljer sig, för att han har nästan monopol på skilsmässan, så är det återigen sönerna som skyddar mig ekonomiskt.

Så han är mammas första försäkring i livet, utifrån hennes utsatta sårbara situation i den här kontexten. Hon har blivit bortgift i tidig ålder, med avbruten skolgång, utan någon examen, utan yrkeskvalifikationer, med stort ansvar för barn, för hushållssysslor, för äldre i den utvidgade familjen, maken och så vidare. I det här systemet så blir hon beroende av sonen eller sönerna. Vissa forskare kallar det för en opportunistisk allians mellan mor-son i hederskontexten. Han får bättre omsorg, till och med bättre mat, mer kärlek. Hon besjunger hans snopp när han föds, till skillnad från dottern. Vad ser hon i henne? I henne ser hon inte någon motmakt mot maken. I henne blir hon påmind om sin egen utsatthet, lager på lager av utsatthet under uppväxten. Henne kan jag inte räkna med. Hon kommer att lämna mig förr eller senare. Om hon inte gifter sig med en kusin så kommer hon att gifta sig med en främmande. Det är inte hennes barn som kommer att få familjeefternamnet. Det är hans barn, min sons barn. I den meningen är mödrarna medskyldiga offer. De lär sig, sönerna, att de kan fatta beslut över kvinnors huvud, bland annat systrarna, men också mamma. Också den kvinnan han kommer att gifta sig med i framtiden. Så de är med och reproducerar hedersnormerna.

De här relationerna är viktiga att känna till, att ställa frågor om, om man träffar människor, enskilda människor som är utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld. För att kartlägga maktstrukturerna i familjen. Genom min forskning så har jag kommit till den slutsatsen att i familjer där sönerna står på mammas och systrarnas sida, där finns det möjlighet att bedriva förändringsarbete. Medan i de familjer där söner, mamma och pappa står på ena sidan mot systrarna, mot döttrarna, är det nästintill omöjligt att bedriva förändringsarbete. Det gäller att rädda flickorna från det familjesammanhanget.

Så vad kan man säga om manligheten i en hederskontext? Manlighetens fiender. Dels är det andra män som kan göra anspråk på ens närstående kvinnors sexualitet. Närstående kvinnor, deras kropp, deras sexualitet. För hennes sexualitet är inte hennes egen. Någonting som kvinnor i moderna sammanhang kan ha tillkämpat sig: rätten till egen sexualitet genom preventivmedel, genom rätten till abort, genom att vara en jämbördig part vid ingående av äktenskap eller upplösning av äktenskap. De här rättigheterna har varit milstolpar i kvinnors befrielsehistoria som har haft konsekvenser för den manliga identiteten i moderna sammanhang. Så till vida att män har frikopplat sin manlighet från kontroll av systrarnas, mödrarnas, de kvinnliga kusinernas sexualitet. Här är det andra saker som man mäter manlighet med. Det kan vara utbildning, det kan vara framgångar inom litteratur, inom konst och så vidare.

Men i hederskontexten så är just förmågan och oförmågan att kontrollera närstående kvinnors sexualitet som är värdemätare för män. Så närstående kvinnor, deras kropp, deras sexualitet är en ständig fiende, ett ständigt hot mot familjens heder. Där har män i hederskontexten gjort det väldigt svårt för sig själv. I en kontext där kvinnor är ofria, förtryckta, så går inte männen fria heller. Utan man blir som en fångvaktare som måste alltid vara på sin vakt, bemöta anspelningar från andra män. Jag såg din syster med en kille utanför bio igår. Signalen är tydlig till mig, du är inte en riktig man, du har inte koll på din syster, vad hon gör för någonting, i vems sällskap och så vidare. Men också den inre svagheten att inte agera med kraft mot de närstående kvinnornas gränsöverskridande beteende. Eller mot män som har uppvaktat ens närstående kvinnor eller uttryckt intresse eller haft någon form av relation med närstående kvinnor. Så de här är bland annat tre huvudsakliga fiender till manligheten i hederskontexten.

Mycket av den här socialiseringen sker genom rädsla. Man kan tycka utifrån allt man läser och hör om hedersmord, om könsstympning, om barnäktenskap och slagsmål och allt det där olaga hotet att det här är en militant variant av manlighet. Men när man skrapar på ytan så framträder en ganska rädd variant av manlighet. Eftersom den här manligheten, hederligheten, inpräntas i killarnas kropp och mentalitet genom rädsla. Rädsla att bli slagen av pappa, av storebror, det gör ont. Rädsla för att inte bli bekräftad. Mycket av det man gör är för att få de här klapparna på axeln. Du är en riktig son, jag är stolt över dig. När de uteblir så känner man skam. Rädsla att bli isolerad. Man lär sig i tidig ålder att man är en del av det större kollektivet och det större kollektivet är en del av en. Så jaget blir mycket mer flytande i hederskulturen. Man får aldrig chansen som individ att utveckla ett jag med en cirkel av integritet runt omkring sig. Gränserna är väldigt uppluckrade där. I bästa fall kan man tala om ett vi-jag. I ett sånt sammanhang blir man väldigt rädd för att bli isolerad, utfryst, förskjuten. Man känner sig värdelös. Det måste vara något fel på mig som gör att kollektivet förskjuter mig. Rädsla för att stå ensam.

Att ta avstånd från pappa, utifrån den här pappa-sonrelationen som jag var inne på tidigare. Det känns för pojkarna som att ta avstånd från sig själv. Det är något som de har svårt att hantera. Den här rädslan är ett viktigt hinder i förändringsarbetet. Jag brukar säga att i västerländska sammanhang har vi haft fadersmordet och oidipuskomplexet. I hederskontexten har vi inte något motsvarande. Pojkar behöver begå någon form av symbolisk fadersmord i betydelsen att de ska få hjälp, stöd, att komma över rädslan för pappa. Att kunna ifrågasätta pappas auktoritet. Att kunna säga nej till pappa när pappa kränker ens närstående kvinna. När pappa kränker en själv. När pappa bestämmer vem sonen ska gifta sig med i framtiden. För en del killar som jag har pratat med säger att det inte finns på kartan att jag ska säga nej till pappa. Även om jag är fullständigt övertygad om att han har fel. Både när det gäller mina egna intressen men också när det gäller mina systrar, min mamma. Det finns inte på kartan. Jag vågar bara inte säga nej till pappa. Så där behövs det enormt mycket stöd till de här pojkarna.

Rädslan är något som den unga poeten Yahya Hassan, dansk-palestinsk poet, som väckte uppmärksamhet i hela Norden med sina nakna brutala skildringar av familjelivet i en familj där pappan utövade hedersvåld. Han återkommer till rädslan i flera dikter, bland annat i den här: ”När jag tappade flaskan som krossades mot asfalten”. Och det är en flaska olivolja som Yahyas pappa skickat honom efter som han tappar och så skriver han senare: ”rädslan för pappa, skiträdslan, var som en totempåle i mitt rövhål. Gick hem och sa som det var. Och snart letade han i lådan efter verktyg”. För att ge sig på Yahya eftersom han har krossat den här flaskan. I en annan dikt så säger han, ”jag vågade aldrig säga min mening. Jag vågade inte ens säga vilken färg på skorna jag gillade när du köpte skor till mig. Jag vågade nicka när du sa att min mamma var en hora medan du själv knullade en danska”, såsom Yahya uttrycker det, ”i hamnen”. Så han genomskådar pappas hyckleri. Å ena sidan tar åt på hedersnormerna och å andra sidan så har han själv utomäktenskapliga sexuella relationer.

Ja, pojkar och män som offer. Här finns det några exempel på deras offerroll för fall av bortgifte. Man blir bortgift, man blir kidnappad eftersom man har varit kär i fel kvinna. Mordförsök på grund av hederstvister. Flera fall av hedersmord har vi haft på pojkar i Sverige. Första kända fallet var ett dubbelmord i Västerås eller Eskilstuna, minns inte riktigt. Ibrahim och Bafreen heter paret. Sedan hade vi mordet på Abbas Rezai 2005, Ramin Sherzaj utanför Sundsvall, Mustafa 2012 i Göteborg och några andra fall.

Mentala och fysiska gränser för pojkar och män i hederskontexten. Det finns en rad olika fysiska gränser för kvinnor. Det krävs ytterst lite för att ta livet av en närstående kvinna i en hederskontext. Till och med lösa rykten, till och med fantasier. Det finns extrema exempel, bland annat fall från Pakistan där i samband med allmänna val så har man satt upp affischer på politiker och det är en ung kvinna som tittar på en affisch, på en manlig kandidat. Hennes brorsa dyker upp och skjuter ihjäl henne och när polisen förhör honom: Varför skjuter du ihjäl din syster? Jag såg lust i hennes blick när hon tittade på den här affischen.” Så det finns väldigt mycket gränser, fysiska gränser för tjejer. För killarna finns det inte många fysiska gränser. Enda undantaget är de som har en HBTQ-läggning eller identitet, där har vi fall av mord på söner. Det är det enda fallet där man bestraffar sönerna med livet. I övrigt så skonar man dem. Man kan bestraffa dem på annat sätt. De här exemplen som jag tog upp, förlöjligande, förakt, förskjutning, ivägskickande och bortgifte. Pojkarna är ryggraden i systemet. Det är dem som för familjen vidare i biologisk mening, eftersom hans barn kommer ta över familjeefternamnet. Så dem ska man knyta till sig helst. Det är därför vi har de här omvändelseförsöken av pojkarna också. Medan man har lättare att ta livet av döttrarna om de har överskridit hedersnormerna.

Däremot så finns det mentala gränser för pojkarna. Bland annat att se pappa, kränka, misshandla systrar, mödrar. Det kan vara traumatiserande för de här pojkarna också. För systern är inte vem som helst, mamma är inte vem som helst. Att behandla eller bearbeta sitt trauma, det har vi också sett i forskningen, olika strategier hos pojkarna. En del som bara vill fly, de orkar inte konfrontera den verklighet som omfattat dem. Medan en del andra idealiserar. Bland annat ser vi tendenser till det här i vissa självbiografier av kusingifte, där man beskriver ganska ingående hur pappa har gift bort en med en kusin. Medan i nästkommande bok så gör man värsta tänkbara hjälten av pappa, tillskriver honom till och med övernaturliga krafter, där han klarar av situationer som en mänsklig existens omöjligen kan klara av. Så där ser vi lite olika strategier hos pojkarna att bearbeta de trauman som de har varit med om.

Man kan likna pojkar i en hederskontext vid oupplysta, omedvetna slavar. Slavar i den meningen att de introduceras i den här rollen, att de ska övervaka, slå vakt om familjens heder genom kontrollen, förtrycket av närstående kvinnor. Att de många gånger är omedvetna om det system de befinner sig i. Jaja, visst, jag har stor frihet, jag får ha sex, jag får ha flickvän, men när det kommer till en så pass allvarlig sak som ett äktenskap så gör det ingenting att mina föräldrar eller släkten väljer vem jag ska gifta mig med i framtiden. Där förstår de inte sin egen utsatthet, underskattar ofriheten som ett arrangerat eller tvångsäktenskap kan innebära. Svek, lögner, massa andra problem.

Så där behöver de få upplysning om dels möjligheten till vägran, att de inte är dömda till att bli förtryckare, våldsutövare gentemot närstående kvinnor. Det finns möjlighet till vägran. Här är de inte så pass beroende ekonomiskt för sin överlevnad av pappa, pappas släkt. Här kan de bland annat, i det här landet, få stöd och hjälp av en välfärdsstat. Det finns möjlighet att vara självförsörjande. Har man svårigheter med det under vissa perioder så finns det ett socialt trygghetssystem som kan hjälpa en med överlevnaden till skillnad från hederskontexten där man blir utfryst. Att göra friheten konkretiserad för våldsutövarna. En del kan tänka, att om jag lägger av att kontrollera och förtrycka mina närstående kvinnor förlorar jag min frihet. Man har lärt sig att kvinnor och män inte är jämställda, har inte lika värde. Det gäller att konkretisera för dem vad de vinner på det. En del unga killar som jag intervjuat kan ha uttryckt enorm lättnad. Den dagen jag blev upplyst om hedersnormerna, om hedersförtrycket och min egen roll i det här. Jag tänkte om, omprövade mina normer, mina värderingar. Det kändes som en enorm lättnad att inte alltid vara upptagen av vad min syster gör för någonting nu. Vad min mamma gör, vad de andra kvinnorna i släkten gör. Att jag helhjärtat kunde ägna mig åt mina egna intressen. Fritidsaktiviteter, kompisrelationer istället för att ledsaga min syster till och från skolan och så vidare.

Man kan också hjälpa dem att se på världen genom kvinnliga glasögon. Ofta ser vi slentrianmässigt att pojkar i utsatta situationer, sårbara situationer, det kan vara gängkriminalitet, det kan vara hedersrelaterat brottslighet och så vidare. De behöver förebilder, helst med liknande bakgrund, med liknande utseende och så vidare. Men att pojkar till exempel behöver manliga förebilder, det behöver de naturligtvis så att de också introduceras i någon variant av sund manlighet, det går att var man på ett sund sätt, på ett meningsfullt sätt utan att behöva förtrycka och utöva våld och så vidare. Men de behöver minst lika mycket kvinnliga förebilder. Att kvinnor kan jobba, kan vara självförsörjande, kvinnor kan vara starka, kvinnor kan vara intellektuella personer, kvinnor kan bli stora konstnärer. Allt som män gör kan också kvinnor göra. För hemma har de sett något annat, att det är mamma som ska laga mat, städa, skura, serva, även systrarna. Så där behöver de minst lika mycket kvinnliga förebilder. Men också för att få insyn i vad förtrycket, våldet, innebär för den kvinnliga existensen. Ja, de slutsatser som man kan dra av det här är att flickor och pojkar socialiseras i olika normsystem.

Som jag nämnde tidigare, en uppsättning normer för flickor och kvinnor, och en annan för pojkar och män. Att socialiseringen av pojkarna i hedersnormerna sker genom relationen till systrar. Att pojkar är bärare av hederssystemet och mer ryggraden. Att mycket av uppfostran i en hederskontext vilar på rädsla och att pojkarna behöver hjälp för att komma över sin rädsla. Man kan hjälpa. Texten är väldigt liten här. Jag ser inte vad som står, men jag tror jag minns i alla fall vad jag skrivit och vad jag skulle ha sagt.

Att förebygga hedersrelaterat våld, det är svårt men det är inte omöjligt. Man kan göra, genom tidiga insatser bland annat riktade mot barn inklusive pojkar i förskoleåldern, genomtänkt systematiskt att man erbjuder dem ett annat normsystem än det som familjen erbjuder.

Forskning visar att barn i förskoleåldern är redan färgade av de normer och värderingar som finns i hemmet. När de passerar förskoleåldern blir det genast uppförsbacke. Det är inte omöjligt men det blir betydligt svårare för samhället att gå in och förmedla alternativa normer och värderingar än de familjen erbjuder. Så de här tidiga insatserna kan man göra redan. Just i det här fallet, i den här frågan så behöver vi generationsskifte. En generation barn, flickor och pojkar, som har fått redskap, fått kunskap och upplysningar om vad hedersnormerna är för någonting. Anpassat till barnens intellektuella, emotionella och sociala utveckling. Att de kan ifrågasätta auktoriteter, pappas auktoritet, religiös auktoritet, politiska auktoriteter, bli självständiga individer. Som gör val för egen del och inte för andra, bland annat för systrar. Att de blir autonoma individer, autonomi i den meningen att de har möjlighet att kontrollera konsekvenserna av egna val. Men också konsekvenserna av andras val för egen del.

Jag kan exemplifiera det med att val av framtida partner. Att om jag väljer någon och denna person blir fel person inom citationstecken, så ska jag själv stå för konsekvenserna. Om det är familjen som väljer min framtida partner så ska jag också ha möjlighet att kontrollera konsekvenserna av deras val för min egen räkning. Om jag säger nej, vad händer då? Säger de okej, du sa nej, vi respekterar det. Eller säger de, du måste göra det, och utövar påtryckningar, emotionell utpressning, till och med hot, misshandel och så? Där har man inte möjlighet att kontrollera konsekvenserna av andras val. Man är inte en självständig, autonom individ. Utan det är familjen som dikterar villkoren. Eftersom familjens intressen ges företräde framför den enskilda familjemedlemmens intressen.

Det är det som är också är en specifik aspekt av hederskontexten. Att enskilda familjemedlemmar är till för familjen. Till skillnad från familjer i moderna sammanhang, att familjen som helhet är till för att uppfylla de enskilda medlemmarnas önskningar och drömmar och så vidare. Sociala myndigheter kan gå in och hjälpa pojkar och unga män i hederskontexten. Både de som utövar våld men också de som blir utsatta för våld.

Vi har haft fall där en bror har misshandlat en 17-årig kille, misshandlat sin syster på grund av oanständig klädsel. Så säger han nästa gång du klär dig oanständigt så ska jag ta livet av dig. Man tvångsomhändertar honom med motiveringen att om den här unga mannen gör verklighet av sina olaga hot så kommer han försätta sin hälsoutveckling påtagligt för fara. Man vill skydda honom mot den faran. Man kan också hjälpa pojkar som, de är inte så många men det finns en del som säger nej, de vill gå, de vill lämna.

Precis som kvinnor som lever i en våldspräglad relation, lämnar relationen till slut, en del av dem i alla fall, så finns det få pojkar som gör det. De bryter med hederssystemet med familjen och lämnar. Där finns det också hjälp. Det finns inte så jättemycket att erbjuda men har man tur hamnar man hos rätt lärare, skolkurator, socialsekreterare och kan man få rätt hjälp. Där finns det enormt mycket att göra jämfört med den hjälp och det stöd som finns för kvinnliga offer i en hederskontext. Men det är inte sagt att vården och hjälpen och stödet är tillfredsställande när det kommer till flickor och kvinnor. Där finns det i alla fall lite mer jämfört med pojkar och unga män.

Man kan både använda sig av metoder för attitydförändring, genom tidiga insatser men man kan också använda sig av befintlig lagstiftning för att hjälpa pojkar och unga män i en hederskontext. De senare lagarna, bland annat, utreseförbud, kan också användas av sociala myndigheter för att förebygga att en till exempel ung man som är homosexuell förs tillbaka till föräldrarnas tidigare hemland för att utsättas för så kallat omvändelseförsök. Då kan man beslagta resehandlingar i handlingar eller polisen kan vägra utfärda resehandlingar om det finns konkreta misstankar om en till exempel en ung kille, homosexuell kille, ska till föräldrarnas tidigare hemland för att genomgå någon form av omvändelseförsök. Det här är ett specifikt system. Det finns likheter med socialisering i manligheten med andra system men det finns också särskilda särdrag och nyanser som är specifika för den här kontexten. Där just de här förväntningarna, kraven på att man ska kontrollera närstående kvinnors sexualitet, är en grundbult i manligheten i det här sammanhanget.

Men som sagt det är svårt, det kräver tid, det kräver tålamod. Det kräver systematik för att förändra normerna, attityderna hos pojkar som har vuxit upp med hedersnormer. Helst så tidigt som möjligt utifrån den forskning som jag refererade till tidigare. När barn passerar förskoleåldern så är det svårare att bedriva attitydförändringsarbete. Det var det jag hade. Tack så mycket för att ni tittade och lyssnade. Häng kvar. Det kommer att bli ett samtal mellan mig och Ulv om 20 sekunder.

Volontär Ulv – 1:02:08

Välkommen tillbaks. Nu är tanken att vi ska ha det här samtalet som vi pratade om innan. Vi tänker att vi håller på till runt halv åtta. Vi förlänger det här föredraget och det här samtalet eftersom det är så intressant. Häng gärna kvar med oss och ställ dina frågor via chatten så tar vi med dem in i samtalet. Det har kommit frågor nu under Devins föredrag och de som inte är besvarade tänker vi att vi försöker få besvarade nu. Men stort tack för föredraget. Väldigt intressant att höra. Jag tänker att du målar upp en mörk bild. En tuff situation att vara kvinna i förstås. Men även att vara man i. Jag tänker på det du pratade om. Om rädslan för sin pappa som son. Hur man hela tiden måste kontrollera sina kvinnliga släktingar och hur man lever i den där spänningen. Hur är det att leva som man i en hederskontext? Hur mår man?

Devin Rexvid – 1:03:38

Jag tror att män har det ganska svårt i en hederskontext. Det ska inte misstolkas som att det är synd om männen nu. Det är klart att det är kvinnor, flickor och kvinnor som är de som oftast utsätts för förtryck och våld. De grövsta varianterna av förtryck och våld. Men männen går inte fria heller. För själva systemet som bygger på ofrihet kräver att det är männen som ska upprätthålla. Om man bortser från mödrarna. Deras roll liknar pojkarnas lite grann. De här dubbla rollerna. Att de också ska reproducera en ny generation av hedersförtryckare. Så jag tror att de har det väldigt svårt. Det kommer fram i de här citaten som jag nämnde.

Vissa pojkar som säger att det känns som en enorm lättnad att inte ständigt vara upptagen av vem ens närstående kvinnor umgås med, vad de har för sig, vilka förhållanden och så vidare. Så jag tror att hedersnormerna och att slå vakt om dem uppfattar jag utifrån de samtal som jag haft, utifrån den forskning som jag tagit del av som en enorm börda för pojkarna också att bära. Samtidigt så ges de privilegier. Bland annat att de får göra sexuella erfarenheter, bli förälskade, medan systern inte får vara förälskad och så vidare. Men hedern är en tung börda och det är någonting som både unga och vuxna män sätter ord på. Att det här är en tung börda som måste bäras.

En del av det med barnäktenskap kommer därifrån. Man vill att någon annan man ska ta över den här tunga bördan. Överlåta ansvaret till en annan man för förmynderiet över en kvinna. Så jag tror att även de som inte erkänner det, genom att säga att det här är en tung börda som måste bäras, så gör man det. Att det här är något jobbigt. Att man dygnet runt ska vara på sin vakt. Både i förhållande till de närstående kvinnorna och i förhållande till utomstående män. Läsa av deras koder. Vad menar den här mannen med just talandet om mina närstående kvinnor? Är det någonting som jag har missat? Har jag brustit? Den här rädslan som jag pratade om också.

Volontär Ulv – 1:06:34

Du sa att det inte är så många män som söker sig ifrån det här och söker hjälp. De som ändå gör det, vad är det som har drivit dem till att vilja ta sig ur det här?

Devin Rexvid – 1:06:48

En jättebra fråga. Det är lite olika. En del som av olika anledningar har brutit med hedersnormerna och ställer upp för sina systrar. Vi har exempel på det. Inte så jättemånga exempel. Men en storebror vars syster blir kallad för hora i en hel månad eftersom pappa har sett att hon fått ett sms från en pojke. Hon får inte äta med resten av familjen och en dag säger han ifrån: Nu räcker det pappa. Nu har du kallat henne för hora i en hel månad. Senare när hela familjen reser till föräldrarnas tidigare hemland där tjejen ska giftas bort. Återigen ställer han upp för sin syster. Säger till släkten: Min syster vill inte gifta sig med sin kusin, med vår kusin. Det är pappa och mamma som har bestämt det. Det är en kille som är medveten om fri- och rättigheter. Att systern är också en fullvärdig människa som har sina egna fri- och rättigheter som individ. Hon förtjänar inte den här behandlingen. Hon förtjänar inte bli bortgift mot sin vilja och allt det där. För en del andra handlar om gemensamma upplevelser. När man har varit den som har förhindrat systern att bli förälskad, till exempel. Bestraffat henne när hon har inlett en kärleksrelation och så vidare. Men senare när man själv inte får vara förälskad i den man själv har valt. Det här är inte en tjej som vi godkänner. Då blir det en gemensam erfarenhet. En gemensam upplevelse. Okej, så min syster hade den här upplevelsen av förälskelsen. Å ena sidan väldigt mycket kärlek och ömhet för sin partner. Å andra sidan familjens fördömande, hot att man måste avsluta den här relationen. Där kan de förstå, börja förstå, systerns utsatthet. Utifrån det, det här är ett system där man inte godkänner kärlek och förälskelse. Inte för min del heller. Det är lite olika situationer som kan göra att en del av de här pojkarna som har brutit med familjen har lämnat hedersnormerna. Eller åtminstone tagit visst avstånd från hedersnormerna.

Volontär Ulv – 1:09:18

Så brottet kan dels komma av att man har andra värderingar som man står upp för. Men det kan också vara att man mer emotionellt eller känslomässigt förstår att det jag utsätter min syster för det vill jag inte.

Devin Rexvid – 1:09:33

När man själv blir utsatt. Ja, precis. Erfarenheter av egen utsatthet.

Volontär Ulv – 1:09:40

Vi har fått in en fråga som relaterar till det här. Hederskultur uppstår ju genom generationer eller årtusenden. Är det verkligen troligt att kunna ändra på detta genom bara samtal? Detta från en generation till nästa på bara några år?

Devin Rexvid – 1:09:59

Naturligtvis inte bara genom samtal. Det krävs ett batteri av insatser. Både samtal och pedagogiska medel som till exempel förskolepedagoger skulle kunna använda sig av. Både böcker men också lekar, rollspel. Allt det där är viktigt men inte tillräckligt. Men också genom litteraturen, genom kultur, teater, föreställningar, genom lagstiftning. Där samtalen inte räcker till, där kultur och litteratur inte räcker till och förtrycket blir ett faktum, våldet blir ett faktum så måste man naturligtvis också gå in och skydda de som är utsatta men också lagföra de som har gjort sig skyldiga till kriminella handlingar. Att de ska stå till svars för sina handlingar. Så det krävs insatser på flera fronter. Det här är ett långsiktigt arbete. Det här kräver systematik. För jag har erfarenhet av försök som har gjorts. Att genom snabba fix få pojkar och unga män från hederskontexten att ompröva sina värderingar. De har gjort en liten mental resa men man hade förväntat sig en längre resa.

Men just i det fallet som jag tänker på, svagheten var just att man genom att göra en positiv omskrivning av hedersbegreppet. ”Heder handlar inte om våld. Heder handlar inte om förtryck.”  ”Heder är något positivt, något gott, något eftersträvansvärt.” Då har man inte problematiserat kärnan, nämligen mäns kontroll av närstående kvinnors sexualitet. När det krävs så är det legitimt att ta till våld. Den kärnan vågade man eller på något sätt så berörde man inte den kärnan. Det här retoriska knepet, att göra en positiv omskrivning, hjälper inte de här killarna att göra en längre mental resa från hedersnormerna. De kunde till exempel säga att de är glada över kunskapen om att mödomshinna är en myt, att både de och deras fäder har blivit grundlurade. Å andra sidan när man gick vidare i samtalet med dem, ja men okej, nu vet du att tjejer kan fejka oskuld, de kan få stygn i underlivet för att fejka oskuld. Det är män historiskt sett som har tvingat dem att göra det. Stoppa kycklinglever i underlivet och allt det där för att få mannen att tro att han penetrerar en intakt mödomshinna. Vad förlitar du dig på? För det har varit det främsta kriteriet för att välja rätt kvinna och rätt fru, sexuellt orörd. När du vet att mödomshinnan inte finns. Ja, men jag frågar folk som känner henne. Att fråga folk närmar sig rykten som social kontrollmekanism.

Så just den slutsats som kunde dras, var att de här pojkarna har gjort en viss resa men har inte kommit jättelångt från hederskulturen. Det berodde på tidsaspekten, hur länge har de gått den här utbildningen. Men också innehållet, att man inte berörde själva kärnan i hedersproblematiken. Slutsatsen som skulle kunna dras av det här, det är att just förändringsarbete är ett långsiktigt arbete. Det kräver kanske generationsskiften. Eftersom normerna är så djupgående. Man får dem nästan med modersmjölken höll jag på att säga. Eftersom redan i tidig ålder så förväntas man till exempel ledsaga närstående kvinnor ute i offentligheten och så. Så kommer det finnas kvar spår av de här normerna, av de här värderingarna.

Så det korta svaret är att det räcker inte med en enda insats i form av samtal, behandling. Det krävs flera insatser, medvetna, systematiska insatser inom flera olika områden.

Volontär Ulv – 1:14:34

Vi har fått in fler frågor. Hur ska jag i min roll som volontär möta en kille eller man som kontaktar Mansjouren i ett försök att lämna en hederskultur och även sin familj eller släkt?

Devin Rexvid – 1:14:47

Jag tror som i alla andra relationer, mellan en hjälpare och en som behöver hjälp, det är först och främst att bygga upp ett förtroende. Att man är genuint intresserad av vad den personen säger och hans till exempel livssituation, livsvillkor och utsatthet och så vidare. Sen när man har byggt upp det här förtroendet, kan man ställa nyfikna frågor över hela livsspannet.

Hur var det när du har barn? Vad var det som var viktigt för dig när du har barn? Personer, böcker, filmer, vad var det som fick dig att tänka? Vad var frihet för dig? En del kan säga att frihet för mig är frånvaron av rädsla. När jag inte är rädd för pappa, när jag inte är rädd för storebror, för de är äldre männen, känner jag mig fri. Vem var det som hade störst inflytande över dig? Hur du kom att tänka, tycka och tänka när du var tonåring. Hur var första förälskelsen? Hur var din relation till dina systrar? Hade du någon flickvän? Hade dina systrar någon pojkvän till exempel? Gå vidare till vuxen ålder och göra en ordentlig kartläggning av hela livslinjen. Vad var skam? Vad var skamlöshet för dig? Om man har tvingats, haft förväntningar på sig att göra saker med andra, bland annat närstående kvinnor, som man egentligen inte ville göra. Vad var det för saker? Vad var det som gjorde att man inte kunde säga nej? Alltså den typen av frågor, en rad olika frågor när man har byggt upp det här förtroendet.

Men också att i förhållande till dem, som själva har utövat våld, och så möter man svårigheter, att jag kan inte nå fram till den här personen. I de fallen har det hjälpt ibland när man har satt fingret på deras egen utsatthet. Det är först då de har öppnat sig och talat om sin egen roll också som förövare eller utövande av våld och förtryck. Även den delen kräver att man har ställt en rad frågor och kartlagt personens historia.

Volontär Ulv – 1:17:22

Så att utforska personens historia, bekräftade dens erfarenhet, men också öppna upp för att den här också kan vara ett offer på ett sätt för att sedan komma vidare till att det kan även vara en förövare. Hur riskfyllt är det att lämna en sådan här hederskontext? Du sa att det framförallt är mentala spärrar för män att lämna och det är inte så många män som blir utsatta för våld eller mördas.

Devin Rexvid – 1:17:55

Det är framförallt dödlig våld. Ja, precis. Det är ju svårt att lämna. Dels så har man privilegier i den kontexten för att knyta till sig pojkarna, sönerna, eftersom de uppfattas som ryggraden. Det är svårt att överge de här privilegierna och där behöver de få upplysningar och kunskap att man kan leva ett självständigt liv både socialt men också ekonomiskt i en välfärdsstat. Så man är egentligen inte beroende av människor som har förväntningar på en att man ska begå kriminella handlingar, utöva förtryck, gentemot närstående och så. Men det är också svårt av rädsla för repressalier. Här är utfrysningen, till och med hot om våld och att bli ivägskickad. Förlöjligandet, föraktet, ”du är ingen riktig man, du är en nolla”. Så liknar man dem vid både djur och föremål som förknippas med smuts och orenhet för att förnedra dem. Det beror på det här uppfostringssystemet, att man aldrig får chansen att utveckla ett självständigt jag. Utan kollektivet, vem är jag då?

Volontär Ulv – 1:19:27

Men vill man lämna den här kontexten måste man räkna med att bryta med sin släkt?

Devin Rexvid – 1:19:36

Oftast är det så. I vissa fall så har det funnits enstaka personer som lite halvdolt uttryckt stöd och så. Men ofta, antingen håller man tyst och inte solidariserar sig med den utsatta eller så ställer man sig på förövarna sida och ber den som har varit utsatt att ta tillbaka en polisanmälan, inte söka hjälp hos myndigheter eller till och med gå till förövarna och be om ursäkt. Pussa pappas hand så kan allt bli bra igen. För det är ett sådant system med den typen av förväntningar.

Volontär Ulv – 1:20:26

Brott med släkten, troligen, men också repressalier, våld. Det är det man riskerar för att bryta. Hur utbrett är hederskultur i Sverige?

Devin Rexvid – 1:20:45

Det är ganska utbrett. Det har gjorts olika kartläggningar genom åren. De allra flesta har gjorts bland elever i årskurs 9. Där har forskare kommit fram till olika siffror, beroende på vilken förståelse man har av hedersproblematiken, hur man har gjort avgränsningar av den grupp elever som har uppgett att de lever med hedersnorm och hedersvärderingar. Från en kartläggning som gjordes i Stockholm stad för många år sedan, 2009, så gjordes det en skattning av att cirka var tredje flicka med utländsk bakgrund lever med hedersrelaterade begränsningar och bestraffningar. Det var 2009.

Den frivilliga organisationen TRIS, Tjejers Rätt i Samhället, gjorde en liknande kartläggning i Uppsala 2019. Där tittade de på olika uttrycksformer för hedersrelaterat förtryck och våld, bland annat äktenskapstraditionerna, utsattheten, val av framtida partner. Om det var den enskildes sak att välja sin framtida partner eller om det var en familjeangelägenhet. När de tittade lite närmare på gruppen barn med utomnordisk bakgrund, så visade det sig att drygt 60 procent av flickorna med utomnordisk bakgrund hade någon form av begränsning i valet av framtida partner. Det var olika svarsalternativ: Det är jag som väljer, och inte familjen. Det är familjen som helt och hållet väljer vem jag ska gifta med i framtiden. Eller att man hade villkorade val. Naturligtvis får du gifta dig med vem du vill. Men han ska vara från det landet, den kulturen, den familjen och så vidare. Så när man slår ihop de här två grupperna, de som hade villkorade val med de som inte hade något val alls, så handlar det om drygt 60 procent av tjejerna med utomnordisk bakgrund. Motsvarande siffra för pojkarna, om jag inte missminner mig, jag har inte de siffrorna för pojkarna, men jag tror det handlar om drygt 40 procent av pojkarna.

Så vi har inte rikstäckande statistik tyvärr. Men de här undersökningarna som har gjorts bland elever i årskurs 9 ger än fingervisningar om problematikens omfattning i landet. Sedan 2015, stora migrationsvågen, så pekar de allra flesta kurvor uppåt. Både nationella kompetensteamets siffror när de får samtal från myndigheter i hedersärenden, men också den här Uppsalastudien. Kurvorna pekar tyvärr uppåt. Det kan också bero på att vi tog emot många människor från regioner där hedersnormer är starka, men det kan också bero på ökad medvetenhet. Man hör av sig till myndigheterna, gör en orosanmälan eller en anmälan om brott och så vidare. Så det kan vara olika faktorer som ligger bakom den här ökningen.

Volontär Ulv – 1:24:25

Jag tror vi har fått in en fråga till. Pågår det förändringar i de här länderna, eller religionerna står det, där det finns? Jag förstår att det finns länder där det inte sker, men i det stora hela?

Devin Rexvid – 1:24:43

Det är viktigt att säga att när vi pratar om hederskultur, hedersrelaterat förtryck och våld, så finns det vissa forskare som pratar om hedersbältet. Det är ett bälte som sträcker sig från rurala Kina, täcker nästan hela Mellanöstern, Nordafrika och delar av Latinamerika. Det kallas också för det klassiska patriarkatet. Men i modern tid, i och med globaliseringen, de stora migrationsvågorna, så har människor med härkomst i regioner där hedersnormerna har starka hedersbältet helt enkelt, sökt sig till de allra flesta länder i världen, framförallt Nordamerika, Australien, Europa. Så hedersnormerna praktiseras i många länder runt om i världen, men just i länder som omfattas av hedersbältet, för att återgå till frågan, där har det alltid funnits en opposition mot hedersnormerna i ursprungsländerna.

Det är lite olika när man tittar på opinionsmätningar, vetenskapliga attitydundersökningar, i länder runt om i Mellanöstern, så ser vi alltifrån 15 procent till 20 procent till 30 procent som inte är för hedersrelaterat förtryck och våld, när man till exempel har fått vinjetter som man har läst igenom, som beskriver en situation av en hederstvist. Oftast en kvinna som har haft någon form av föräktenskaplig relation, utomäktenskaplig relation, så vad ska man göra med en sådan kvinna? Hedersnormerna dyker upp och man säger, att man ska skära av näsan och öronen på henne, ta livet av henne. Medan en del andra, de som är motståndare mot hederskulturen i de länderna säger, att hon ska inte bestraffas på något sätt. Om hon är gift, så är det bästa är att paret skiljer sig. Medan de som är förespråkare av hedersnormerna säger, men hon ska bestraffas, fysiskt eller med livet. Så det har funnits en opposition i de länderna. Oppositionen kunde med fördel varit starkare.

Det sker förändringar, om man inte minst tittar på de senaste protesterna i Iran. Där kvinnor framförallt har varit fanbärare. Men det positiva är att de har haft många män vid sin sida. Den senaste rapporteringen är att det är flera män som har dömts till livet och blivit hängda. På grund av deltagande, medverkan i de här protesterna, som initierades av kvinnor. Det är till exempel en markant skillnad gentemot 1979, när Ayatollah Khomeini genomförde slöjdfånget.  8 mars 1979 så blev det stor demonstration i huvudstaden Teheran. Då var det framförallt kvinnor, men en svag länk av män som omringade kvinnorna för att skydda dem mot Khomeinis anhängare. Men det var inte ens i närheten numerärt av det stöd som vi ser från männens sida idag. Så det skulle jag kunna tolka som en viss förändring till det bättre i ett av de länder som omfattas av hedersbältet.

I Tunisien har vi också kunnat se viss förändring till det bättre, efter den arabiska våren. Allt började därifrån när den här grönsakshandlaren tände eld på sig på grund av fattigdom och så vidare.  Tunisien har varit influerad av Frankrike, kulturellt, intellektuellt, legalt och så vidare. Den har haft en relativt stark kvinnorörelse. Men den här sekulära diktaturen som fanns där hade också vissa lagar som var influerade av franska lagar. Som gav kvinnor vissa formella rättigheter åtminstone. Rättigheter på pappret. Sen om kvinnor kunde åtnjuta dem i det dagliga livet, det är en annan historia. Men det visade sig att det hade betydelse. För Tunisien blev enda landet i den så kallade muslimska världen där kvinnor fick gifta sig med icke-muslimer. Man får inte göra det i andra länder i den muslimska världen. Tunisien blev också det enda landet i den muslimska världen där kvinnor tillerkändes likvärdig rätt att skilja sig. Så vissa förändringar kan man se lyckligtvis i vissa av dom här länderna.

Volontär Ulv – 1:29:49

Bra. Tiden drar iväg ifrån oss. Det har varit jätteintressant att ha dig här och prata med dig om hederskontext och hedersvåld och förtryck. Jag tänker att du ska få avsluta med dina tre eller två eller en, bästa råd att ta med sig. Framförallt om man sitter i en sådan här situation i en hederskontext och vill ta sig ur. Vad kan man göra? Sen vill jag också tacka er som har varit med och lyssnat. Jag hoppas ni tycker att det var givande. Jag lämnar över till dig.

Devin Rexvid – 1:30:26

Ett sådant här medskick är att som pojke, som ung man i en hederskontext så behöver man välja sig själv. Med det menar jag att man ska leva sitt eget liv. Inte pappas liv, inte farbrors liv, inte farfars liv eller morfars liv. Sitt eget liv. Vad är jag för individ? Vad förväntar jag mig av livet? Vad är jag intresserad av? För egen del. Det är jätteviktigt att välja sig själv. Man är inte dömd till att bli systerns kontrollant genom livet. Framförallt i ett land, ett demokratiskt land med ett fortfarande någorlunda fungerande välfärdssystem. Det är det ena. Pojkar behöver välja sig själva. Men de behöver stöd utifrån. De klarar inte av det på egen hand.

Det andra är att man också kan fråga sig själv: Är jag beredd att byta liv med mamma? Är jag beredd att byta liv med min syster? Med kvinnliga kusiner? Resonera kring det. Om jag är beredd att göra det, vad är det som gör att jag är beredd att byta liv med dem? Om jag inte är beredd att göra det, vad kan det i sin tur bero på? Är det något hemskt i deras vardag, i deras livssituation som skrämmer mig? Det är en viktig fråga som en kille i en hederskontext kan ställa sig och resonera kring svaret. Gärna med andra, en person som man har förtroende för.

Det tredje är att om man låter bli att förtycka och kontrollera och utöva våld, det är då förutsättningarna för frihet skapas. Alltså den egna friheten. Att låta bli att slå, disciplinera, tukta, misshandla, ta livet av en närstående kvinna, det är frihet. Man blir inte mindre manlig på grund av det. Snarare tvärtom, man får möjlighet, förutsättning att utveckla starka, respektfulla, kärleksfulla relationer med närstående kvinnor. Gör man det motsatta så är det också det motsatta som växer fram. Misstänksamhet, fientlighet, svek. Ånger har jag sett väldigt lite av tyvärr, hos män som har begått hedersbrott. Men det är just det här att man för sig själv eller med hjälp av andra konkretiserar friheten i att inte utöva förtryck och våld.

Där finns det lite inspirationskällor, bland annat en kille med arabisk bakgrund, född och uppvuxen i Danmark, Ahmad Mahmoud. Han har skrivit en bok om hederskulturen utifrån egna erfarenheter. På svenska heter hans bok ”Att överleva en hederskultur” eller någonting sånt. Där beskriver han ett barns, en tonårskilles strategier för att överleva hederskulturen. Bland annat att han är väldigt nyfiken på det omgivande samhället, människorna, hur de beter sig gentemot varandra, gentemot medmänniskor, gentemot djur. Han anmäler sig till många aktiviteter, kostnadsfria, som skolan erbjuder. Läser väldigt mycket, spelar spel. Det var det som hjälpte tillvaron i skolan i fantasins värld för att överleva hederskulturen. Så lite inspirationskällor kan man hämta för att få friheten för egen del lite mer konkretiserad.

Volontär Ulv – 1:34:24

Jag tror vi får avsluta där. Stort tack för att du kom hit idag och berättade allt det här för oss. Stort tack till er som har varit här och lyssnat.