Ämnessida SEPARATION OCH FÖRÄLDRASKAP – Hur ser vi till barnens bästa vid en konfliktfylld separation?

Transkribering av avsnittet

Volontär Ulv – 0:13

Hej och välkomna till En timme för livet, Mansjourens samtalsserie där vi tar upp teman och frågor som dyker upp i våra samtal. Ikväll har vi Marika och Liselotte här som ska prata om barn och separationer. De är socionomer, psykoterapeuter och familjerådgivare så de kan de här sakerna.

Men innan jag släpper in dem så tänkte jag säga någonting om Mansjouren och vilka vi är. Vi är en volontärförening som har funnits sedan 1987. Vi erbjuder medmänskliga samtal, vi lyssnar, ställer frågor när vi inte förstår och försöker stötta dig att hitta fram till dina lösningar på dina problem. Vi har en telefonjour som är öppen sju dagar i veckan och tiderna för det hittar du på vår webbsida www.mannsjouren.se. Vi har också en samtalsgrupp på onsdagarna dit alla män är välkomna. Vi har också öppet hus på måndagar när man kan komma och se våra lokaler och fika med volontärer. Och dessutom så erbjuder vi individuella samtal och parsamtal.

Men kvällens tema då: Hur ser vi till barnens bästa vid en konfliktfylld separation? Vi får många samtal från framförallt pappor som är eller har varit i separation och där det har blivit trassel med exfrun eller exsambon och där barnen kommer i kläm i konflikten och det finns en stor ledsamhet och frustration över det. Och idag ska vi närma oss de här frågorna och förhoppningsvis få svar på vissa av dem. Jag välkomnar upp Liselotte och Marika. Varsågod.

Marika Ekroth – 2:30

Tack så mycket. Så jag heter Marika och det där är Liselotte och vi jobbar på familjerådgivning. Det vi gör på dagarna är att möta par, i familjerådgivning och även i samarbetssamtal, som är för föräldrar efter separation. Vi träffar också barn i stödgrupper, barn som har separerade föräldrar och driver kursverksamhet för föräldrar. Vi har också skrivit en bok för föräldrar, som ni ser här. Och ikväll ska vi prata lite om hur vi upplever att föräldrar och barn har det efter separation. Vad som kan bli svårt och också lite grann vad vi tänker att föräldrar kan tänka på.

Liselotte Mässing – 3:28

Och det man kan säga är ju att separation, jag tror att de flesta av oss vet att det är ganska vanligt. Och det är någonting som många kommer vara med om under sitt liv och ibland flera gånger. Ungefär hälften av alla äktenskap slutar i skilsmässa och det är ändå vanligare bland sambopar. Så man kan tänka att ungefär var fjärde barn har separerade föräldrar. Och det här med som vuxen då att separera, det är klart att det kan upplevas väldigt, väldigt olika. Men vår erfarenhet är att det är för många en känslomässig svår tid, att det brukar vara starka känslor som kan avlösa varandra i en rasande takt. Sen finns det förstås de som också tycker att det är mildare och att det går ganska bra. Men det kan bli trassligt i alla fall.

Marika Ekroth – 4:31

Och det finns faktorer som påverkar både för barn och föräldrar hur man upplever en separation. Och det som kan vara olika och som kan påverka är om separationen kommer väntat eller om den är oväntad. Det kan vara en chock. Och för vissa är separationen någonting som man vill. För andra är det något som man absolut inte vill, och då blir det väldigt olika. Sen är det olika på hur man mår för tillfället och vilket stöd man har runt omkring sig. Och även hur van eller hur sårbar man är för att hantera förändringar påverkar.

Liselotte Mässing – 5:13

Sen har vi, här står det ”osynkade processer” och det brukar vi tänka omkring att hur en separation inleds kan ha betydelse för hur den sedan fortskrider. För är det två personer som är överens om att man vill separera, då brukar det gå lättare att fatta de här besluten och hur separationen ska gå till. Det innebär inte att det inte kan vara väldigt jobbigt för man kan ju vara otroligt ledsen och ha massor känslor ändå. Men rätt ofta är det en som kanske vill separera och den andra känner sig, om de inte vill det då, då kan det bli svårt  i den här situationen. Och den som tar ett beslut att separera, så är vår erfarenhet att det är inte ovanligt att man har tänkt på det här i många år. Om man ska separera eller inte. Så när man väl har tagit det här beslutet så kanske man vill att det ska gå fort, för det har varit så himla jobbigt fram till beslutet. Och man vill processa det. Men det kan ju bli svårt för den andra parten som kanske inte ens har förstått att det här är på gång eller absolut inte vill. Och då kan det bli svårt att processa det i den takten som den andra vill.

Marika Ekroth – 6:31

Och att försöka synka sig genom att den ena parten försöker ha medkänsla med den andra och kanske sakta ner takten. Och att den andra försöker jobba på att acceptera den här separationen och ser till att man inte förhindrar förloppet för mycket. Det kan vara oerhört värdefullt för barn. För att är man i osynk så är det mycket svårare att komma fram till goda beslut kring hur det ska vara för barn.

Liselotte Mässing – 7:10

Och det här med att skilja ut parrelationen från föräldraskapet, det är någonting som vi tänker är väldigt viktigt. För att det kan ställa till det rätt mycket i det gemensamma föräldraskapet och när man ska samarbeta. För många gånger så är de här starka känslorna kopplade till parrelationen. Det måste inte vara det, men det är ganska ofta ändå att det är saker som har hänt i parrelationen. Och det kan vara att man är ledsen och besviken eller arg för saker. Och de känslorna droppar ju in i föräldraskapet, när man ska försöka samarbeta, och man kanske sätter hinder i vägen för varandra, när man ska fatta beslut och liknande. Så att verkligen försöka skilja ut vilka känslor som hör till vad, så att man kan försöka få till ett samarbete. Och det kan man ju visst göra tillsammans, om det går. Eller själv, och kanske ta hjälp av någon. Men det är viktigt för barnet oftast med samarbetet.

Marika Ekroth – 8:09

Ja, man kan till exempel kan vända sig till familjerådgivningen i en separationsprocess, men även efteråt. Vi har träffat många par och sett vissa omständigheter som blir svårare än andra. Att samarbeta med en förälder som man känner väldigt mycket negativa känslor inför, det är något som är väldigt svårt. Det kan vara så att man har blivit sårad, besviken, eller man känner sig provocerad av någon. Man kan också ha svårt för att kommunicera och kanske har väldigt olika tankar, intressen och värderingar kring vad som är bra för barn. Det brukar försvåra väldigt mycket.

Liselotte Mässing – 9:03

Och när vi pratar om starka känslor, otrohet är ju en sådan sak som för många väcker starka känslor och om det är i samband med att man separerar, kanske är orsaken till att man separerar, eller att det har föregåtts av det. Så kan det i sig göra att tilliten kan vara lite satt ur svängning, kan man väl säga. Och man kan tänka att det är två kriser samtidigt som man ska hantera. Både krisen av otroheten men också av separation, vilket förstås kan göra det extra tungt i den här situationen.

Marika Ekroth – 9:44

Och något som brukar vara väldigt svåra separationer är när relationen har utvecklat sig på ett negativt sätt, ett destruktivt sätt och en eller båda parter har börjat må dåligt. Det kan handla om att det finns hot eller våld i relationen. Det kan handla om att det finns missbruk eller allvarlig psykisk sjukdom.

Liselotte Mässing – 10:14

Det finns ju en del som tycker att det är nästan som en kamp att ta sig ur en relation och separera. För att man är rädd för olika saker och det kan ju vara allt från att man är rädd för att man inte ska klara sig ekonomiskt, vilket är ganska vanligt att man har sådana rädslor. Men det kan också vara att den andra parten mår dåligt eller har hotat kanske till och med att jag tar livet av mig ifall du lämnar mig. Sen finns det också de som tänker att det är bättre att jag stannar kvar för jag känner mig otrygg och rädd att lämna barnet med den andra parten själv. Och därför väljer jag… jag vågar inte lämna.

Marika Ekroth – 11:01

Vi tänker att det är betydligt värre att stanna i en destruktiv relation, både för barn och föräldrar. Men många gånger behöver man ta hjälp utifrån för att planera och genomföra en separation när det är sådana svåra lägen.

Liselotte Mässing – 11:21

Så det blir lite tryggare, helt enkelt.

Marika Ekroth – 11:24

Nu ska vi prata lite om hur barn påverkas av en separation. Och det kan ju se väldigt olika ut. Barn kan känna olika men vi tycker ändå att vi ser vissa gemensamma drag bland barn som vi träffar. Vissa barn kan känna en lättnad och det är de situationer där det har varit mycket konflikter hemma. Det kanske har varit otrygg stämning så att det blir en lättnad för barnen att föräldrarna delar på sig. Men vi ser att många barn inledningsvis kan känna en oro när föräldrar ska separera för man vet inte vad som ska hända. Många barn känner en ilska över att man inte får vara med och bestämma. Man känner att föräldrarna går över ens huvud och bestämmer något som man själv kanske inte är redo för, eller vill. Barn kan känna sorg över att förlora det som har varit tryggt och invant. Man kanske förlorar sitt gamla hem eller omgivningen där kompisar och skola är. Det kanske är så att man förlorat husdjur på köpet. Så det kan finnas många saker. Och forskning visar på att barn och ungas hälsa påverkas negativt i början av föräldrars separation. Men att de flesta barn anpassar sig och finner sig till väl till rätta när det har gått en tid och de accepterar situationen.

Liselotte Mässing – 13:14

Hur barns vardag förändras, du har pratat lite om det. Det ser olika ut och olika hur de tar det. En del kanske tycker att det är spännande och roligt det här nya och andra tycker att det är väldigt jobbigt. Men det som man kan säga är den största förändringen för väldigt många barn, det är ju det här med… Man kanske börjar bo växelvis mellan föräldrar eller man bor mest hos en och har umgänge med den andra. Eller till exempel att man bara bor med en och inte tappar kontakten med den andra föräldern. Det här är förstås en stor förändring för barn och någonting som de får förhålla sig till. Och det kan vara svårt. Det är komplicerat på många sätt. Det väcker känslor.

Marika Ekroth – 14:06

Och när det gäller boende för barn i Sverige, när man inte bor med båda sina föräldrar, så har växelvis boende sedan 80-talet blivit vanligare och vanligare. Och 2019, den senaste siffran som vi har hittat, så var det 27 procent av barnen som bodde på det sättet. Och mer än hälften bor mest eller mer hos sina mammor och 16 procent bor mer eller mest hos sina pappor. Eller hela tiden hos sina pappor.

Liselotte Mässing – 14:45

Ja, och barns behov då? Vad kan man tänka om det? Vi tänker att trygghet, omsorg, förutsägbarhet och kontinuitet är behov som barn har. Och det här är svårt förstås i och med en separation, för där är det förändring på gång. Så vissa av de här sakerna är svårt att kanske helt uppbringa om man säger så. Men att ändå försöka ha de här orden med sig och tänka till exempel, hur kan jag ändå i den här situationen få mitt barn att känna sig så trygg som möjligt?

Marika Ekroth – 15:24

Något mer som är viktigt för barn är att få information om vad som händer och att de också får en förklaring utifrån sin ålder kring varför föräldrarna separerar. Och här är det ju många föräldrar som undrar, men hur detaljerad ska man vara? Och vi brukar tänka att man inte behöver vara för detaljerad kring saker som rör vuxenlivet. Men de har ett behov av att få förstå vad som händer. För det är lätt hänt att barn tar på sig en egen skuld och tänker att det här beror på mig. Och vissa barn tänker att om jag bara hade varit snällare eller inte bråkat så mycket då kanske mamma och pappa inte hade separerat. Av den anledningen är det bra med en förklaring.

Liselotte Mässing – 16:19

Och att barn behöver uttrycka sina känslor förstås och att föräldrar klarar av att ta emot dem. Och det kan ju vara känslor som man tycker är jobbiga att höra. Och det kan också vara känslor som inte stämmer överens med ens egna, men att de ändå ska få göra det. Och också som förälder se till att man öppnar upp för att barnen ska känna sig trygga med att ställa frågor.

Marika Ekroth – 16:43

Det är också viktigt för barn att föräldrar fattar beslut som rör deras vardag så att vardagen kan tuffa på. Det kan ju handla om allt från att var de ska bo, att man upprättar ett boendeschema, om man ska bo växelvis till exempel, eller när man ska umgås med den andra föräldern. Men att man också ordnar det praktiskt bra för saker och ting förändras och man kan behöva förstå hur allt ska ordnas och fungera i det nya.

Liselotte Mässing – 17:19

Och sen, det här gäller ju förstås för alla barn, men att ändå försöka samtala om hur barnen har det och inte bara precis när man separerar de dagarna, utan också fortsätta och se hur de tycker att det går. Men också fråga vad de önskar. För många barn har ju bra tankar omkring hur små förändringar skulle kunna göra skillnad för dem. Och också att barn kan få känna att de har ett inflytande och delaktighet i sitt eget liv. Det är ju viktigt för alla att kunna få känna, även för barnen.

Marika Ekroth – 17:54

När vi träffar barn så har vi samlat ihop lite dilemman som vi upplever att barn ofta hamnar i och någonting som är vanligt är ju att man saknar den ena föräldern när man är med den andra. Och det kan vara bra som förälder att se att det här är någonting naturligt och att man hjälper barnen med att säga att det är okej att sakna den andra föräldern. Och att om man som förälder också kan prata i goda termer om den andra föräldern, att försöka berätta att den andra föräldern är här, eller den gör det, eller att man försöker liksom levandegöra den andra föräldern så att barnet ändå kan känna dess närvaro och att det är okej att sakna den andra. Ytterligare en sak som kan bli laddat eller som många barn tycker är jobbigt är övergångarna mellan hemmen om man bor växelvis eller om man ska över till ett umgänge. Och här tänker vi också att man som förälder kan uppleva att man kanske är en dålig förälder, eller att man tar det personligt. Men att det är bra att stötta sitt barn genom att vara med dem och tänka att det här kan vara jobbigt just i övergången och att man hjälper dem på det sättet.

Liselotte Mässing – 19:28

Ja och det behöver inte vara att de inte vill komma till en eller så att man tolkar det på ett sånt sätt utan mer att det är en omställning som de ska behöva göra. Och det är ju barnen som får göra det här, det är ju oftast inte föräldrarna som flyttar utan det är ju barnen.

Marika Ekroth – 19:43

Så det kan på något sätt bli som en sorg att man lämnar den ena föräldern och en osäkerhet och oro över att man ska över till den andra men som löser sig om föräldrar är mer medvetna om att det här brukar vara så.

Liselotte Mässing – 19:59

Och att man kan göra det på ett lugnt sätt. Andra dilemma som kommer upp med barn vi träffar också, det är att de kan ha egna önskningar i boendefrågor. Och det är ju också ett dilemma för föräldrar, hur ska man hantera det? Men om man tar det utifrån ett barnperspektiv så kan man tänka att barn också kan ha svårt att uttrycka de här önskningar för att de känner sig lojala med båda föräldrarna kanske eller en förälder, det är svårt att säga. Så att de säger ingenting vad de önskar. Det finns också de som på grund av oro för en förälder önskar att få bo där, för att man ska ha lite koll på att den har det bra och att det inte ska hända någonting. Och det är ju klart att man verkligen behöver tänka till. Är det bra för barnet? Ja, man behöver i alla fall ha tänkt omkring det. Sen finns det ju de barnen som känner sig både rädda och otrygga hos en förälder. Och det behöver man ju verkligen ta på allvar och se vad det handlar om och se vad man i sådana fall kan göra för att de ska känna sig tryggare eller om det finns andra anledningar att de inte ska vara där. Och ett sista dilemma, det är det här med föräldrars nya relationer. Om en eller båda föräldrar träffar nya och kanske flyttar ihop så kan ju det för många barn… att de tycker det är jätteroligt och att det är en tillgång. Men för andra kan det bli mer knepigt för att man kanske inte riktigt kommer överens med de andra eller att man inte känner sig helt välkommen. Det kan vara många olika saker i det. Man kan också tänka på att i ombildade familjer så är det betydligt vanligare att man separerar. Det kan också innebära att barnen då kommer att vara med om fler separationer.

Marika Ekroth – 21:57

Det fanns ett till dilemma som vi hade med här och det är att något som kan bli väldigt tufft för barn och riskera att känslor och barns behov kommer i skymundan är när föräldrar själva hamnar i ganska stora, både positiva eller negativa, känslor. Till exempel om en förälder har tagit separationen väldigt hårt och börjar må dåligt, kanske är nedstämd eller deprimerad. Eller så kan det handla om en förälder som är nykär och kanske riktar hela sitt fokus mot en ny partner och nytt familjebildande. Och här tänker vi att det är viktigt som förälder att om man mår dåligt så är det viktigt för barnet att man söker hjälp och kanske också ser om det finns andra personer runt omkring som kan stötta och avlasta. Och är det så att man är nykär och ska bilda ny familj så brukar barn tycka att det är väldigt värdefullt om de får egen tid med sin förälder och att man känner sig prioriterad och inte bortvald på något sätt. Och att man inte hela tiden totas ihop med alla de nya personerna i ett sammanhang utan att man faktiskt även får egen tid med sin förälder.

Liselotte Mässing – 23:36

Och vad säger forskning när det gäller barn och vad de mår dåligt av? Där finns det en väldigt tydlig bild av både svensk och internationell forskning att det är inte separationen i sig, även om den kan vara jobbig för barn när den sker. Men generellt sett så anpassar de sig bra till den. Däremot det som barn får väldigt illa av, det är svåra och långvariga föräldrakonflikter. Det här är otroligt viktigt därför att man försöker jobba med att barn ska slippa vara i det.

Marika Ekroth – 24:09

Och något som ytterligare skärper barns ställning när föräldraskapet brister är en ny lagstiftning som kom i juli 2021. Det är lagen om barnfridsbrott. Och den innebär att det nu är brottsligt att utsätta barn för att bevittna, det vill säga både höra och se, brottsliga handlingar såsom våldsbrott och sexualbrott i nära relationer. Och det här gör ju att barnet har en större rättssäkerhet och att man ska se till barns bästa.

Liselotte Mässing – 24:50

Och föräldrars konflikter och barn som hamnar i kläm. Om man tar en övergripande sak som vi tänker kan vara viktigt och svårt är det här, som också kan vara väldigt svårt, men att försöka verkligen vinnlägga sig om att se olika situationer ur barnets situation. Det här kan vara väldigt svårt på grund av att man har egna starka känslor oftast och framförallt om det är konflikt med den andra föräldern. Man blir väldigt upptagen av det och glömmer bort hur det blir för barnen. Och det är lätt att förstå att det blir så. Det är ju inte att man menar illa kanske, men där behöver man tänka till och ganska ofta fråga sig, hur blir det här för mitt barn när det blir på det här sättet?

Marika Ekroth – 25:44

Och just när man har svårt att kommunicera, man har svårt att samarbeta så är det lätt hänt för föräldrar att barnet involveras i konflikterna eller används också. Det är någonting som de föräldrar som vi träffar, de tänker inte på det vad som blir, på något sätt. Men vi har samlat några olika roller som barn kan hamna i och som blir en klämma för barn. Det blir något knepigt för dem. Till exempel att de blir vittne till föräldrars bråk och gräl, det har vi pratat om tidigare. Och för barn är ju konflikter och bråk något som föder stress och oro och som blir svårt för dem. Och att föräldrars bråk många gånger handlar också om de själva gör ju att det blir ännu mer jobbigt för dem. Och vi har haft barn i barngrupper som har sagt att om jag inte skulle finnas då skulle nog kanske mina föräldrar inte bråka mer. Och det är en väldigt tung tanke.

Liselotte Mässing – 27:01

Och allvarlig tanke också. Ja. Och om man tar en till här och pratar lite om budbäraren. Det är väldigt vanligt att barn hamnar i det när man inte kan kommunicera. Och det blir istället att man skickar bud så att säga då med barnet. Och det kan ju vara allt från en påminnelse, se till att gympapåsen kommer med. Och det måste ju inte vara något stort problem. Men det kan ju också vara som att det blir som direkta order som barnen ska framföra. Och då är det ju barnen som sagt som får framföra den här jobbiga informationen, vilket gör att de kan hamna i den situationen att de också får ta emot reaktioner och ilska från den förälder som ska höra det här. Som egentligen då är riktat emot den andra föräldern. Vilket förstås blir jättejobbigt och svårt för ett barn.

Marika Ekroth – 27:54

Om vi säger något kort om de här andra: barn kan hamna i att ta ansvar för att medla mellan föräldrar. Man försöker liksom se till att konflikten inte barkar iväg och blir allvarlig. Man kan också bli en allierad. Det vill säga att man kanske allierar sig med en förälder som man kanske tycker synd om för att den mår dåligt och tycker att den andra föräldern är hård eller någonting sånt. Men det kan också vara att man allierar sig med en förälder som försöker få över barnet på sin sida i kampen mot den andra föräldern helt enkelt. Och det kan vara barn som hamnar i en vuxenroll. Många föräldrar blir ju liksom en ensam vuxen i familjen och då kan det vara vanligt att kanske stora syskon tar extra ansvar för småsyskon. Men de kan också hamna i rollen att kanske trösta föräldern. Det kan också vara så att barn känner att de får bli en domare. När föräldrar pratar illa om varandra så känner de att de måste försvara sina föräldrar mot varandra.

Liselotte Mässing – 29:17

Och den här sista, spion, det kan många barn hamna i om man har väldigt lite kommunikation och insyn i varandras liv som förälder. Om man ändå kanske vill veta lite vad som pågår hos den andra, så blir det som att man frågar ut sitt barn istället. Hur är det egentligen där borta? Och det kan ju göra att barnet hamnar i en position att de känner sig både lojala och att de spionerar. Och det blir ju ännu värre sen ifall den här informationen används i ett bråk så att det blir uppenbart att det är barnet då som har, vad ska man säga, tjallat. Då hamnar de i en svår situation och får problem.

Marika Ekroth – 30:03

Så det här är ett sätt att fundera som förälder, hamnar mitt barn i någon, eller flera, av de här rollerna och finns det något sätt att man kan försöka undvika det? För det här är en börda och en klämma för barnen att hamna i. Vi träffar många föräldrar som tycker att det är väldigt svårt att kommunicera med den andra föräldern. Man kan känna en frustration och en trötthet och en vilsenhet. Och när vi träffar våra föräldrar i vår kursverksamhet så har vi tagit fram sju verktyg för att sänka konfliktnivån. Och det är samtalsmetoder för att hitta ett konstruktivt sätt att prata med varandra. Nu kommer vi inte att hinna igenom att prata om alla, men vi tänker prata i alla fall om en. Den första här. Som heter förbli lugn, minska din stressnivå. Och vi har ju pratat om att de svåraste separationerna handlar väldigt mycket om starka känslor. Och när man ska prata med någon som man har negativa känslor för, eller känner sig rädd för, eller inträngd av, så är det ju lätt hänt att det logiska tänkandet försämras. Så våran hjärna fungerar. Och då ska Liselotte säga något om strategierna.

Liselotte Mässing – 31:48

Ja,  strategierna för att bevara lite mer logiskt tänkande. Så att man inte brakar loss och säger saker som man kanske inte hade tänkt att säga och som man kanske inte heller vill säga. Men man gör det på grund av att man blir arg eller triggas. Och det kan ju kännas som självklarheter, men det kan vara bra att påminna sig om det här. Att vara mätt och utvilad till exempel. Om man börjar med att vara hungrig och trött så har man oftast betydligt sämre tålamod. Så man behöver ju tänka på det om man ska ha ett samtal. Men också lära sig att notera tecken på stress i sin egen kropp. Det kan ju vara att man spänner axlar eller man får puls eller liknande. Så att försöka slappna av i den här situationen och fokusera på andningen brukar vara bra för att det lugnar ner en. Sänka rösten och tala långsammare. Det brukar göra att man själv blir lugn och den andra blir lugn. Så vidare förstås man inte pratar med en mer hotfull, låg ton. Då funkar det ju inte. Men också vara mer öppen för att ta pauser i ett samtal. Att man ser att ja men nu börjar det barka iväg här. Det här kommer inte bli bra. Och att man kanske då också kan säga att, ja, men vi kan väl vänta lite? Kan vi prata om en kvart igen? Eller hur man nu ska göra. Och sedan också faktiskt förbereda sig. Att fundera över, vad är det som brukar trigga och stressa mig? Och hur brukar jag reagera då? För att sedan kanske kunna försöka att göra på ett annat sätt. Också med det här med att lugna sig. Och det finns ju flera andra verktyg som jag har och de står ju också i boken. Men det här är viktigt. För vi vet att det inte är enkelt, för när det är så man känner, om man inte känner sig förstådd, så kan det lätt bli fel.

Marika Ekroth – 33:34

Vi går vidare till att söka hjälp.

Liselotte Mässing – 33:38

Vi tänker ju att man verkligen ska försöka ta den hjälpen som finns när det krånglar till sig. Familjerådgivning, som vi bland annat arbetar med, det kan man få hjälp både innan en separation… Liksom att, just det här med att separera ut parrelationen från föräldrarollen kan ju vara en sak. Och försöka avsluta en relation på ett okej sätt där båda är med.

Marika Ekroth – 34:06

Samarbetssamtal tänker vi är ett väldigt fint sammanhang eller god hjälp för att försöka samarbeta. Att få hjälp att kommunicera. Och samarbetssamtalen har som syfte att finna samförståndslösningar. Och att prata om föräldraskapsfrågor och barns behov tillsammans som föräldrar. Man kan ju också komma enskilt ibland. Men mycket handlar om att man, som föräldrar, ska hitta nya lösningar tillsammans med en medlare. Men när det har kört fast sig att det är riktigt låst, man kanske har prövat samarbetssamtal, eller konfliktnivån är väldigt, väldigt hög. Eller det har förekommit saker som är allvarliga. Då kan man ju behöva gå via domstol och låta domstol fatta dom här besluten. För det är ju viktigt ändå att beslut fattas kring barn så att deras liv kan fortsätta och de komma in i någon sorts vardag.

Liselotte Mässing – 35:13

Och så kan vi bara säga, familjebehandling och olika typer av föräldrastöd, de brukar erbjudas bland annat av socialtjänsten. Men det är också viktigt att man söker eget enskilt stöd om man mår dåligt eller behöver hjälp. Och Mansjouren har ju det här, men även vårdcentralen och andra ställen. Ja, det var det vi hade att säga i den här delen. Tack.

Volontär Ulv – 35:40

Välkomna tillbaks. Och stort tack Marika och Liselotte för föredraget. Nu kommer då vårt samtal äga rum i 20-30 minuter. Och då har du möjlighet som sitter och tittar på det här att ställa dina frågor via chatten och sedan föra in dom i samtalet. Jag tänkte börja och fråga er: Ni jobbar på familjerådgivningen, har lång erfarenhet av det här. Vilka är det som kommer till er och vad är liksom… problemen som ni jobbar med om ni kan säga någonting kort om det?

Marika Ekroth – 36:21

Det är lite olika delar då. Dom som kommer till familjerådgivning det är ju både par som vill jobba och reparera, eller är på väg att separera. Och sen har vi även vuxna familjerelationer. Så man kan komma med sin vuxna dotter eller son om man är förälder. Eller en familjekonstellation med vuxna.

Liselotte Mässing – 36:50

Och på vår familjerådgivning så har vi också samarbetssamtal som vi pratade om i föredraget. Där ska man prata om gemensamma barn och komma överens om frågor som rör dom. Och att få till ett bra samarbete. Det kan vara hur schemat ska se ut eller andra saker. Också kommunikation förstås.

Marika Ekroth – 37:12

Ja, det är många av dom som kommer som har barn som bor växelvis. Eller man är oenig i vårdnadsfrågan. En vill ha enskild vårdnad, den andra vill inte ha det och så kommer de för att vrida och vända på det här.

Liselotte Mässing – 37:30

Men också andra typer av frågor som skola, var ska barnet gå i skola, eller liknande. Det kan vara många olika saker.

Marika Ekroth – 37:41

Många kommer när dom är nyseparerade och undrar, vad är bra för barn och hur ska man berätta för barn och hur kan ett schema se ut?

Volontär Ulv – 37:51

Om man kommer till er då, från en konfliktfylld separation som par med barn.  Hur går det till? Hur fungerar dom här samtalen och vad är det man gör? Vad är barnets roll i det här?

Liselotte Mässing – 38:14

Det är lite olika men för en del kan det vara så att man kommer på ett församtal, var och en för sig först och sen tillsammans. Och andra kommer direkt tillsammans. Ofta brukar man fråga lite hur det är. För att ibland kan det kännas bra att få ge sin egen bild ostört, eller sitt perspektiv på hur det är. Jag tycker det är bra för oss som familjerådgivare också att försöka förstå vad den ena sitter i, och sedan också vad den andra sitter i. Då har man de här gemensamma samtalen sen.

Marika Ekroth – 38:51

Och så försöker man ringa in frågor som föräldrarna vill komma överens om. Så man sätter en agenda, det här och det här vill vi diskutera eller komma överens kring. Och vår roll som samtalsledare är att försöka förhålla oss neutralt eller opartiskt till båda föräldrarna. Försöka lyssna in båda, försöka låta var och en komma till tals så att man får höra, vad tycker du – och vad tycker du? För man tänker att föräldrar tillsammans ska försöka hitta ett gemensamt beslut utifrån bådas viljor. Vårt mål är inte att ta parti för någon av föräldrarna, den vi vill ta parti för är ju barnet. Att vi är liksom barnets bundsförvant och funderar hela tiden, ja men hur blir det här för barnet då?

Liselotte Mässing – 39:52

Och jag tänker att man ofta arbetar med det här, det sa du ju också, att försöka  få dem att kunna förstå varandra och ta varandras perspektiv. Och många gånger så handlar det inte om att det är rätt eller fel hur man gör, utan att man tycker olika. Men också att det kan få vara så, men sedan måste man kanske ändå fatta ett beslut så småningom. Till exempel vilken skola, då går det ju inte att välja båda. Men ändå att var och en ska bli hörd i sina tankar.

Volontär Ulv – 40:28

Och barnet, vad är det någonstans i det här? Kan det vara med under samtal eller har det enskilda samtal eller hur ser det ut?

Liselotte Mässing – 40:37

Man kan tänka att, vi har en del barnsamtal där dom får komma själva, ibland har vi det tillsammans med en eller båda föräldrar. Det beror lite på hur situationen ser ut. Men vi träffar inte barnet till alla par heller, eller dom som kommer, utan det är ju bara ifall de vill. Det är en del föräldrar som kanske inte vill det.

Marika Ekroth – 41:04

Båda föräldrar måste samtycka till att barn kommer i samtal. Men många gånger kan man tänka sig att man behöver vara tydlig med vad är syftet med ett barnsamtal. Och jag personligen brukar säga att barnet ska få ett eget rum och berätta, hur är det för dem att leva med separerade föräldrar, till exempel. Och man frågar barnet, är det någonting som du vill att jag ska framföra till dina föräldrar? Men det finns någonting klurigt i det här med barnsamtal också för att föräldrar kan vilja att barn säger någonting till sin fördel.

Volontär Ulv – 41:44

Det används i konflikten?

Marika Ekroth – 41:46

Ja, och det försöker vi avstyra genom att det här kan vara barnets rum. Det är barnen som ska få komma och berätta hur de upplever det.

Volontär Ulv – 42:00

Nu tror jag det har kommit in en fråga från chatten. Vid vilken ålder är det rimligt att barnen ska få vara med och bestämma vem hen vill bo hos av föräldrarna?

Marika Ekroth – 42:13

Ja, det är en väldigt vanlig fråga. Och det är vanligt att man tror att barn ska få bestämma från det att de är 12 år.  För det finns en, vad heter det, prejudikat, en dom sedan tidigare som är exempelgivande, där ett barn har fått uttala sig och man har gått på vad barnet har uttryckt. Men man brukar säga att barn ska få uttrycka sig med stigande ålder och mognad. Så ju äldre barnet är desto mer hänsyn ska man ta till vad barn vill. Men vi brukar säga att det är ju fram till barnet är 18 så har föräldrarna det yttersta ansvaret att fatta beslut kring barnet. För det kan vara tungt att fatta ett beslut också.

Liselotte Mässing – 43:09

Så är det. Och sedan är det klart att det alltid är viktigt att lyssna på barnets argument. Varför de i sådana fall skulle vilja bo på något ställe. Och det behöver man, som vi pratade om innan, ta på allvar. För är det någonting som, till exempel det här att de kan vara oroliga för en förälder eller att de är rädda för någon och inte vill vara där. Då spelar det ingen roll vilken ålder det är, utan då måste man utgå från det barnet känner. Och sedan försöka lösa det. Exakt hur man löser det, det är ju en annan sak.

Volontär Ulv – 43:44

Men finns det en risk att man lägger över för stort ansvar på barn?

Liselotte Mässing – 43:48

Så kan det vara. Och det är ju verkligen så här, man får väga olika saker emot varandra. Det är inte helt enkelt att svara, utan det är beroende på situation.

Marika Ekroth – 44:01

Och det är viktigt att man… den bästa varianten är ju att man som föräldrar, båda två, är öppna och nyfikna för vad barnet vill. Och att man lyssnar in barnet och så resonerar man, verkar det här bra och rimligt? Men att man inte kan lova barnet eller låta barnet bestämma utan att man tillsammans som föräldrar tänker att, ja, men det här kanske är bra.

Volontär Ulv – 44:31

Vi har engagerade tittare, jättekul. Här är en fråga: När en förälder vägrar att samarbeta och driver konflikt, hur kan man komma förbi det?

Liselotte Mässing – 44:47

Ja, det är ju svårt. Att vägra samarbeta kanske då också skulle kunna tolkas som att de inte heller vill gå på ett samarbetssamtal. Annars är det ju att kanske börja där och om det är så att den andra inte vill komma tillsammans, för man vill inte vara och sitta i samma rum, då kan man få be om det också. Kan vi få komma varsitt och sedan se vart det tar vägen? Och se om man kan få hjälp att komma vidare på det sättet. Det kan vara en väg.

Volontär Ulv – 45:20

Kontaktar man familjerådgivningen då själv eller hur fungerar det?

Marika Ekroth – 45:25

Samarbetssamtal är främst familjerättsenheterna inom kommunen som erbjuder. Vissa familjeresursenheter erbjuder det och vissa familjerådgivningar. Man tar själv kontakt. Men båda föräldrar måste visa sig intresserade.

Liselotte Mässing – 45:48

På vissa ställen kan man få gå på ett enskilt samtal ändå. Men för att man ska kunna komma vidare här så kan det ju vara bra att man får med sig båda.

Marika Ekroth – 46:01

Det kan också vara så här att den andra vägrar att gå i samarbetssamtal och så stämmer man den andra, på någon av vårdnad-, boende- eller umgängesfrågorna. Och sedan kan det vara så att domstolen säger att, nej, men ni borde kunna samarbeta. Så att man får ett domstolsbeslut på att gå i samarbetssamtal. Så man vill först och främst att föräldrar ska försöka samarbeta.

Volontär Ulv – 46:30

Men annars kan det komma ett domstolsbeslut. Och då får man x antal gånger eller är det till konflikten är löst eller hur ser det ut?

Marika Ekroth – 46:37

Det kan inte vi svara på exakt. Nej.

Liselotte Mässing – 46:40

Och just där vi jobbar, på familjerådgivning, vi har ju mer frivilliga samarbetssamtal. Så dom som är dömda till det går inte till oss.

Volontär Ulv – 46:52

Okej. Vi får in ytterligare frågor: Hur skyddar man barnet om den ena föräldern utsätter barnet med att lägga skam, skuld och snacka skit om den andra föräldern?

Marika Ekroth – 47:03

Ja, det här är klurigt. Ibland får ju vi in föräldrapar i våra samarbetssamtal där det dyker upp. När man sitter i våra sammanhang där man ändå har oss som en tredje part, så uppmanar vi föräldrar att på ett konstruktivt sätt framföra oro eller svårigheter som man ser. Som barnet hamnar i. Och i de bästa lägen så kan man i ett sånt sammanhang förklara att det här och det här händer, och att vi kan prata om det. Men det är inte alla gånger det går att man kommer i samarbetssamtal. Men jag tänker att frågan, vad kan jag göra själv som förälder? Man kan ju känna att man inte kan ändra på den andra. Men man har ändå makt att prata med sitt eget barn. Om läget är så, så är det viktigt att försöka prata med barnet om hur det blir.

Liselotte Mässing – 48:16

Och inte kanske då göra samma sak tillbaka helt enkelt. För så blir det oftast, även om det är verkligen förståeligt ifall man kanske skulle vilja det, känslomässigt. Men det gagnar oftast inte barnet. Utan man får säga till exempel: så här uppfattar din andra förälder det, och det är inte riktigt så jag uppfattar det. Och så kan det vara, att vi tänker olika. Att på något sätt kunna säga det så att barnet kan ta emot det utan att hamna emellan.

Volontär Ulv – 48:53

Försöka vara de vuxna, försöka förklara och göra så att det där skitsnacket blir förståeligt och kanske då trubbas av.

Liselotte Mässing – 49:03

Ja, att det lite kanske faller ner av sig själv och visar att det kanske inte stämmer.

Marika Ekroth – 49:09

Och ibland kan det ju vara svårt. Man kan lockas till om den andra pratar skit om en själv, så har man ju lätt för att smittas av det där och också prata skit om den andra. Men där tänker vi att det är mycket vunnit både för en själv som förälder och för barnet om man tänker, nej, men jag ska inte sänka mig så där lågt! Trots att man kan bli arg och upprörd över den andra föräldern om den gör så. Men jag tänkte på en annan sak som man kan tänka när barn hamnar i sådana knepiga situationer, eller man som förälder känner att, nej men usch, det här blir inte bra för barnet. Kanske barnet skulle kunna få gå i en stödgrupp där man träffar andra barn i liknande situation. Där får man känna att andra kan ha det som mig. Man får också prata med både oss som gruppledare och med andra barn. Vi pratar om hur man tänker, känner och hur man kan hantera det själv.

Liselotte Mässing – 50:15

Och också kanske prata med sina föräldrar, eller en förälder, om det skulle kunna gå. Att få hjälp med det.

Volontär Ulv – 50:22

Sådana här barngrupper, är det någonting som familjerådgivningen erbjuder?

Marika Ekroth – 50:27

Ja, och socialtjänsten i olika stadsdelar.

Liselotte Mässing – 50:30

Nu pratar vi om Stockholm här då. Det kan se olika ut i landet förstås, men på vissa ställen finns det i alla fall, och även ute i landet.

Volontär Ulv – 50:42

Vid fall av alienation, varför är det inte självklart för socialtjänsten att barn ska träffa båda sina föräldrar när det är barnen som är viktigast?

Liselotte Mässing – 50:58

Ja, jag vet inte riktigt vad man ska svara på det. Hur tänker du?

Volontär Ulv – 51:13

”Varför är det inte självklart för socialtjänsten att barn ska träffa båda sina föräldrar?” Jag tänker om det är en konfliktfylld situation. Den ena föräldern kanske tar barnen och isolerar dem. Att man upplever att, varför är det här okej med socialtjänsten? Varför är det okej att barnet till exempel är hos sin mamma och inte hos båda oss? I den här första fasen av det hela?

Marika Ekroth – 51:51

Man kan ju tänka sig att både svensk lagstiftning och svensk politik har ju haft en riktning om  att föräldrar ska ha gemensamt ansvar för barn. Där kan man se att växelvis boende har blivit vanligare och vanligare utifrån de förändringarna. Men sedan det här att många kan känna en förtvivlan när det händer sådana här saker. Vi brukar säga att allting är beroende på situationen. Så det är svårt för oss att svara. Och det är socialtjänsten i varje specifikt fall som skulle kunna svara på varför de har tagit det beslutet.

Volontär Ulv – 52:46

Socialtjänsten måste se till barnets bästa först och främst?

Marika Ekroth – 52:50

Ja, det ska de göra. Man ska utgå från det.

Volontär Ulv – 52:53

Och då kan det handla om skydd?

Liselotte Mässing – 52:56

Det skulle kunna vara så. Att de bedömer det. Att det är bäst för barnet. Sen kan det ju förstås vara de som tycker att det är en felbedömning i olika fall. Så kan det ju vara. Det är svårt för oss att svara på generellt. Man behöver nog veta en situation och att det är socialtjänsten själv då, de som har tagit beslutet.

Volontär Ulv – 53:16

Om man är i en sådan här situation när barnet har separerats från en. Kan man säga något generellt hur man bör förhålla sig till det där, för barnets bästa, för framtiden?

Liselotte Mässing – 53:37

Jag tänker att på de sätt det går att ändå försöka förmedla till barnet att du är viktig för mig och jag vill att vi ska kunna träffas framöver. Men att inte försöka, precis det här temat som vi har, att inte baktala den andra föräldern utan kanske mer säga att vi har olika tankar omkring vad som är bäst för dig. Men jag längtar efter dig och vill vara med dig och hoppas att vi ska kunna ses framöver. Man kan skriva kanske brev eller, beroende på hur det ser ut, vad det är man kan och får göra helt enkelt i den situationen. Men ändå visa barnet att du är viktig för mig.

Volontär Ulv – 54:18

När man sedan jobbar med en konflikt mellan föräldrar i familjerådgivningen, hur ser det arbetet ut? Man lyssnar till varandra, ni finns där som en tredje part och medlar. Kan ni berätta mer om hur det här går till och vad som kan hända?

Liselotte Mässing – 54:46

Ja, mycket kan handla om att fördela talutrymmet. Vi försöker vara den parten i första hand som försöker förstå var och ens perspektiv. Ibland behöver man börja där och sen förhoppningsvis att man kan försöka få dem att förstå varandras perspektiv också, så att det inte bara är jag som gör det. Men det är ett sätt som vi försöker jobba på, att de kan mötas i det. De behöver inte tycka lika men man behöver inte heller helt avfärda den andra och vad den tycker. Man kanske behöver komma till ett beslut. Att var och en kan få känna sig förstådd utifrån sin berättelse eller sitt perspektiv. Det brukar vara en väldigt bra början. För om den andra säger att jag förstår att du tänker så eller känner så, då kanske man är mer benägen att säga, ja, men vi kan göra som du vill den här gången. För att man inte blir dissad om man säger så istället och att det är helt knasigt.

Marika Ekroth – 55:54

Vi blir också en förebild av att lyssna på var och en och tänka att det här kan vara rimligt, det där kan vara rimligt, och att de får upp ögonen av att någon annan faktiskt bryr sig om båda parter.

Liselotte Mässing – 56:09

I de här samtalen försöker vi också att få in de frågorna, hur tror ni att det här kan bli för ert barn? Och få dem att fundera på det. Sen är det en fråga som jag brukar ta upp, för man kan tänka att de som är allra mest intresserade av sitt barn, det är föräldrarna. Och det är oftast en stor sorg att inte kunna dela, både när man är orolig för ett barn, att man har en förälder att kunna samtala med då. Men också sådant som man blir glad över. Att kunna dela det. Och det är ju de här två som sitter där som faktiskt bäst av alla kan dela det här. Och det kan ändå vara tankeväckande, någonting att sträva efter, att man ska kunna dela det. Det är bra för barnet men det är också fint för en själv.

Marika Ekroth – 57:09

Ibland får vi agera lite ”trafikpolis” för att många som är i konflikt behöver liksom stanna upp, stoppa, och se till att man får prata till punkt. För är man i konflikt så har man väldigt svårt att lyssna till varandra. Man känner sig inte avslappnad. Och det är många som säger när de kommer till oss, åh, det är så skönt när vi kan sitta här. Så du leder, du ser till att jag får prata till punkt. Och bara det gör ju att man kan komma vidare och märka att, jo, vi kan fatta beslut trots att vi har varit i luven på varandra. Och det blir något som man kan slappna av i för att man kommer vidare med sitt föräldraskap  och för barnets skull.

Volontär Ulv – 58:08

Ja, för när vi pratade innan här så sa ni också att det är många par som förändras. Man når varandra, konfliktnivån sänks, man kommer till någon form av samförstånd. Så det finns liksom hopp i de här situationerna. Vi ska runda av nu. Vad är era tre bästa råd om man är i en konfliktfylld separation och man har barn? Vad ska man göra för att inte barnet ska komma i kläm, för att man ska kunna komma ur konflikten och komma vidare?

Marika Ekroth – 58:47

Vårt främsta tips är ju att verkligen ta på allvar att konflikter inte är bra för barn. Så att försöka göra allt som står i ens makt att inte bidra till konflikt.

Liselotte Mässing – 59:04

En annan sak kan man ju säga,  som ett andra tips kan man försöka tänka på: Vad kan jag göra för mig själv, mitt barn och föräldraskapet? Att inte vara så fastlåst vid att den andra måste förändra sig först. För då ger man också lite bort makten till någon annan. Utan att koncentrera sig på, vad kan jag göra som faktiskt gör en förändring? Och att man också kan känna att jag har gjort vad jag kan.

Marika Ekroth – 59:39

Och det sista, ta hjälp. Ta den hjälp man kan få. För det finns hjälp, det finns samarbetssamtal, det finns grupper för barn efter separation, det finns enskilda samtal. Sitt inte ensam.

Volontär Ulv – 59:57

Ta hjälp, se vad du kan göra med dig själv för att förändra situationen och bidra inte till konflikten, för barnens skull. Jättetack för att ni kom hit idag och för föredrag och samtal. Också stort tack till er som har varit med och lyssnat. Jag hoppas vi har kunnat besvara frågor och att det här har varit givande för er också. Tack, hej!